Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag har ej hört att någonting står
på, svarade Clennam.
— Hvar är mr Casby? frågade den
lille, mörke mannen och såg sig omkring.
— Han kommer straxt, om ni vill tala
med honom.
— Jaq vill tala med honom, sade den
lille, mörke mannen. Vill ni ej det?
Denne fråga framkallade några ord till
förklaring från Clennam, hvarunder den
lille mörklaggde mannen höll anden och
såg på honom. Hans klädsel var af svart
och smutsig jerngrå färg; hans ögon
liknade becksvarta kulor; hans haka var
skäggig, liten och svart; hans tagellika
svarta hår stod ut ifrån hans hufvud i
testar som sågo ut som gafflar eller
hårnålar;1 hans hy var endera mycket
grå-grumlig af naturen eller ganska smutsig
af konsten eller ock var den en
sammansättning af natur och konst. Han hade
smutsiga händer och smutsiga
sönderbrutna naglar och såg ut som om han idkat
kolhandtering; han svettades och frustade
ocli snorflade och flämtade och pustade
som om han varit en liten ångmachin i
full verksamhet.
— Oh, sade han, när Arthur omtalat
sitt ärende. Mycket bra. Det är godt.
Om han skulle fråga efter Pancks, så var
goJ och säg honom, att Pancks kommit
in. Och med en frustning och en
hämtning, arbetade han sig derpå ut genom
en annan dörr.
Under fordna förflutna dagar hade
åtskilliga djerfva tvifvelsmål varit i omlopp,
angående den siste patriarken, och af
okänd anledning kommo dessa åter i
kontakt med Arthurs lijerna. Han märkte
misstänkta fläckar och solgrand i den
tidens atmosfer och betraktad genom detta
medium, var Christoffer Casby endast en
värdshusskylt utan värdshus — en
inbjudning att hvila och att vara tacksam, då
det ej fanns något ställe att hvila på och
ingenting att vara tacksam för. Han visste,
att några af dessa fläckar till och med
antydde, att Christoffer vore i stånd att
uppgöra vissa planer i det der hufvudet,
samt att han var en listig bedragare.
Andra solgrand återigen visade honom
som ett inskränkt, sjelfviskt, karakterslöst
pundhufvud; men sedan han ofta snafvat
under loppet af sina tölpaktiga
sammanstötningar med andra menniskor, kom han
underfund med, att bästa sättet att gå
genom lifvet med lätthet och anseende
vore att hålla sin tunga, väl polera sin
hjessa och låta håret växa i fred; han
var tillräckligt klyftig för att uppfatta
denna idé och vidhänga densamma. Man
sade, att hans egenskap som agent åt Lord
Decimus Titus Barnade ej bestod i den
minsta förmåga i affärsväg, men i det
utomordentligt välvilliga utseende som gjorde,
att ingen fruktade prejeri eller procenteri
af en sådan man; att han också af
samma orsak otvifvelaktigt drog större
inkomster af de eländiga kyffen han
uthyrde, än någon annan med mindre knölig
och skinande hjessa möjligen skulle hafva
gjort. Med ett ord, man antydde
(Clennam ihågkom allt detta, då han nu var
ensam med de pickande ljuden i
förmaket), att många personer välja sig idealer
som de målare vi omnämnt välja
modeller; och att på samma sätt, som man i
kongl. målare-akademien årligen ser
någon gammal elak spetsbof till hundtjuf
förkroppsliga alla kardinal-dygderna, i
anseende till sina ögonbryn, sin haka eller
sina ben (hvarigenom man utsår
förvirringens tistlar hos dem, som mera
uppmärksamt studera menniskonaturen),
finner man också att på samhällets stora
exposition bisaker gälla för den verkliga
karakteren.
Påminnande sig allt detta och
sammanställande mr Pancks dermed, kände sig
Arthur denna dag böjd för att tro, utan
att dock fullkomligt bestämma sig, att
den siste patriarken vore det redan
be-skrifna karakterslösa pundhufvudet, med
endast en idé, nemligen den, att göra sin
kala hjessa så skinande som möjligt; och
att, på samma sätt som man stundom på
Themsen ser en tung ovig skuta drifva
nedåt af ebben, med aktern förut, gående
sin egen väg och i vägen för alla andra,
ehuru den skryter mycket med sin
naviga-tionskunskap, tills helt hastigt en liten
nedkolad bogseringsångbåt styr på den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
