Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall tala med min gamla vän, mrs
Af-fery. Gör ingenting annat, lilla Dorrit,
än vederqvick eder med de förfriskningar,
som stå framför er. Gör det, jag ber er
derom.
— Jag tackar, jag är icke hungrig.
Ej heller törstig, sade lilla Dorrit, då han
sakta sköt glaset till henne. Men
kanske Maggy skulle tycka om något.
— Yi skola låta henne draga försorg
om allt, som finns der, sade Clennam;
men innan vi väcka henne, så var det
något tredje ni hade att säga mig.
— Ja. Blir ni bara ej ond, min herre?
— Det lofvar jag, obetingadt.
—- Det låter besynnerligt. Jag vet
knappt hur jag skall framföra det. Anse
det ej oforn uftigt eller otacksamt af mig,
sade lilla Dorrit, hvars rörelse återkom
och tilltog.
— Nej, nej, nej. Jag är öfvertygad
om att det är både rätt och naturligt.
Frukta ej att jag skall uttyda det orätt,
hvad det än må vara.
— Jag tackat, er. Ni kommer åter
för att besöka min far?
— Ja.
— Ni har varit så god och
omtänksam, att ni skrifvit en biljett till honom
för att säga, att ni kommer i morgon?
— Ah, det är ingenting! Ja!
— Och kan ni gissa hvad jag ämnar
ber er icke göra? sade lilla Dorrit, i det
hon hårdt hopknäppte sina små händer
och blickade på honom med hela själens
allvar uttryckt i sina ögon.
— Jag tror att jag kan. Men jag har
kanske orätt.
— Nej, ni har ej orätt, sade lilla
Dorrit, skakande på hufvudet. Om vi skulle
behöfva det så mycket, mycket, att vi ej
kunna berga oss annars, så låt mig få be
er derom.
— Jag lofvar — jag lofvar.
— Uppmuntra honom ej att be.
Förstå honom ej om han gör det. Ge
honom ej något. Fräls honom derifrån,
bespara honom detta och ni skall kunna
hysa bättre tankar om honom.
Clennam sade — icke mycket tydligt,
då han såg hur tårarne glänste i hennes
ångestfulla ögon — att hennes önskan
skulle vara honom helig.
— Ni vet ej hur han är, sade hon;
ni vet ej hur han verkligen är. Hur kan
ni det, som ser honom så der på en gång
och ej så småningom som jag gjort. Ni
har varit så god emot oss, så grannlaga
och verkligt god, att jag önskar att han
må synas bättre i edra ögon än i någon
annans. Och jag kan ej uthärda att tänka,
snyftade lilla Dorrit, döljande tårarne med
sina händer, jag kan ej uthärda att
tänka att ni, som jag önskade skulle det
minst af alla, skall se honom de enda
ögonblick, då han förnedrar sig!
— Var ej så ledsen, jag ber er derom.
Ack, lugna er, lugna er, lilla Dorrit! Jag
förstår det fullkomligt nu.
— Tack, min herre. Jag tackar er!
Jag har bjudit till att låta bli att säga
er detta; jag har tänkt på det både natt
och dag; men jag var säker om, att ni
skulle komma åter och jag beslöt att tala
vid er. Det är ej för att jag skäms för
honom, hon aftorkade hastigt sida tårar,
men för att jag känner honom bättre än
andra, älskar honom, är stolt öfver
honom.
Sedan lilla Dorrit lättat sitt sinne från
denna tyngd, var hon orolig att få gå.
Som Maggy nu var fullkomligt vaken och
på afstånd sneglade på frukten och
kakan med ett förnöjdt mysande åt den
väntade njutningen, gjorde Clennam sitt
bästa för att muntra dem genom att hälla
i åt henne ett glas vin, som hon drack
med en serie af högljudda smackningar;
efter hvarje sådan lade hon handen på
strupen och sade nästan andlös, med vidt
uppspärrade ögon:
— Ah, ä’ de’ inte gudomligt! Ä’ de’
inte riktigt ’spitalskt!
Då hon slutat med vinet och loftalen,
bad Arthur henne fylla sin korg (hon
var aldrig utan sin korg) med alla ätbara
saker på bordet och vara mycket noga
om att ej lemna något efter sig.
Mag-gys förnöjelse häröfver och hennes lilla
mammas förnöjelse öfver att se Maggy
förnöjd, var en så god vändning, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
