- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
121

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en gång på trappan, när jag på natten
gick från hennes rum till vårt — det
var en rasslande och darrande rörelse
bakom mig.

— Affery, qvinna, sade mr Flintwinch,
sedan han närmat sin näsa till detta
fruntimmers läppar för att försöka huruvida
han kunde upptäcka, om hon förtärt
spirituosa, om du inte lagar i ordning téet
och det i rappet, min gumma, så ska’ du
bli varse ett rasslande och ett vidrörande,
som ska’ ge dig fart till andra ändan af
köket.

Denna spådom förmådde mrs Flintwinch
att röra på sig och att skynda uppför
trappan till mr Clennams rum. Men icke
desto mindre började hon nu fatta en
bestämd öfvertygelse, att det var något på
tok i det hemska huset. Hädanefter
kände hon sig aldrig lugn sedan dagsljuset
lemnat det och gick aldrig uppför
trapporna i mörkret, utan att kasta förklädet
öfver hufvudet, på det hon ej skulle få
se något.

Under inflytandet af denna spökrädsla
och hennes besynnerliga drömmar, råkade
mrs Flintwinch i ett oroligt sinnestillstånd
och det dröjer kanske länge, innan denna
berättelse upptäcker några tecken till
hennes vederfående. Hvad hon nu erfor och
iakttog var så obestämdt och obetydligt,
att hon började bli lika hemlighetsfull för
andra, som allt annat föreföll henne
hemlighetsfullt; och det blef lika svårt för andra
att begripa henne, som för henne att
begripa hvad som tilldrog sig omkring henne.

Hon hade ännu ej slutat att laga i
ordning mrs Clennams té, då man hörde den
sakta knackning på dörren, hvilken alltid
tillkännagaf lilla Dorrits ankomst.
Mi-stress Affery såg på lilla Dorrit, då hon
tog af sig sin tarfiiga hatt i salen, under
det mr Flintwinch ref sig på kindbenen
och tyst betraktade henne, som om hon
väntat att någon underbar händelse skulle
inträffa, hvilken skulle skrämma henne
från sina fem sinnen och spränga dem
alla i stycken.

Efter téet hörde man åter en
knackning, som tillkännagaf Arthur. Mistress

Affery gick ned för att läsa upp för
honom och han sade, då han inträdde:

— Affery, jag är glad att det är ni.
Jag vill fråga er om något.

Affery svarade genast:

— Fråga mig för all del ej om något,
Arthur. Jag är halft förskrämd och
fullkomligt livimmelkantig af drömmar. Fråga
mig inte om någonting! Jag vet ej det
ringaste reda på mig! — hvarpå hon
rusade ifrån honom, utan att vidare närma
sig honom.

Mistress Affery, som ej hade någon
smak för läsning och ej tillräckligt ljus
för att befatta sig med något handarbete
i rummet der nere, om hon också haft
lust dertill, satt nu hvarje afton i samma
mörker, hvarifrån hon för ett ögonblick
uppstigit den afton Arthur Clennam
hemkommit, och sysselsatte sig med en mängd
vilda funderingar och misstankar
angående sin matmor, sin man och de
besynnerliga ljuden i huset. Då man var
inbegripen i de hemska andaktsöfningarne,
kommo dessa funderingar mrs Affery att
ovilkorligen vända sina ögon mot dörren,
alldeles som om hon väntat, att någon
mörk gestalt skulle visa sig under dessa
passande ögonblick och göra sällskapet
en för mycket.

Annars gjorde eller sade Affery aldrig
något, som på ett utmärktare sätt kunde
ådraga henne de två kloka enas
uppmärksamhet, utom vid vissa tillfällen,
isynnerhet nära sängdags, då hon ibland häftigt
framrusade från sitt mörka hörn, och med
förfäran målad på sitt ansigte, hviskade
till mr Flintwinch, hvilken läste tidningen
vid mrs Clennams lilla bord:

— Hör, Jeremias! Nu! Hvad är det
för buller!

Då brukade bullret upphöra, om det
verkligen varit något, mr Flintwinch morra
och vända sig till henne, som om hon
detta ögonblick afbrutit honom mot hans
vilja, samt säga:

— Affery, min gumma, du ska’ få dig
en dosis, min gumma, en sådan dosis!
Du har drömt nu igen!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free