Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det vill säga, ni är ej ännu
af-skräckt, sade Arthur, som alltmer
beundrade sin lugna följeslagare.
— Jag har ej rättighet dertill, om jag
ock skulle vilja, svarade den andre.
Saken är så obestridlig, som någon kan vara.
Då de vandrat framåt en stund under
tystnad, frågade Clennam för att
förändra samtalsämne, utan att dock göra det
för tvärt, om mr Doyce hade någon
kompanjon, af hvilken han kunde hafva
någon hjelp i affärsväg?
— Nej, icke för närvarande, svarade
han. Jag hade en, då jag först började
min verksamhet här, och det var en bra
karl. Men han har redan varit död
några år och som jag ej lätt kunde finna
någon att ersätta honom, inköpte jag
också hans andel och har sedan drifvit
affärerna ensam. Men här är en annan
fråga, sade han, i det han stannade och
med ett godmodigt leende strålande, i
ögonen, lade sin tillslutna högra hand med
den smidige tummen på Clennams arm,
ingen uppfinnare är affärskarl, som ni vet.
— Nej? sade Clennam.
— Kors jo, så säga åtminstone
affärs-karlar, svarade han, i det han fortsatte
promenaden och skrattade högt, jag vet
ej hvarföre man förmodar att vi,
olyckliga varelser, sakna sundt förnuft, men
det tar man vanligen för afgjordt. Till
och med den bästa vän jag har i
verl-den, vår förträfflige vän derborta, sade
Doyce, nickande åt Twickenham till, tar
en slags vård om mig, vet ni, som om
en man ej vore i stånd att taga vård om
sig sjelf.
Arthur Clennam kunde ej låta bli att
instämma i det godlynta skrattet, ty han
insåg ganska väl sanningen af hans ord.
— Sålunda märker jag, att jag måste
ha en kompanjon, som är affärsman och
ej gör sig skyldig till några uppfinningar,
sade Daniel Doyce, i det han tog af sig
hatten och for med handen öfver pannan,
om också endast för att göra afseende
på den allmänna opinionen och göra
verkstäderna ackrediterade. Jag tror ej att
han skall finna mycken uraktlåtenhet eller
oreda i det sätt, hvarpå jag skött dem;
men det tillkommer honom att bedömma
det — hvem han än må vara — och ej
mig.
— Ni har således ännu ej valt någon?
— Nej, min herre, visst icke. Det är
helt nyligen, som jag fattat det beslutet
att skaffa mig en. Saken är den, att
det är mer att göra nu än förr och när
jag blir äldre har jag fullt upp att sköta
med verkstäderna. För bokföring och
korrespondans och utländska resor är det
nödigt att ha en pålitlig och deri
intresserad person, men jag kan ej hinna med
allt. Jag ämnar rådgöra om bästa sättet
att afgöra denna angelägenhet, om jag
emellan i dag och måndagsmorgon kan
finna någon ledig stund att tala vid min
— min vårdare och beskyddare, sade
Doyce med skälmsk blick. Han är en
skarpsinnig man i affärsväg och har haft
goda läroår.
Derefter talade de om åtskilliga
ämnen, tills de kommo till målet för sin
vandring. Man. märkte hos Daniel Doyce
en stilla och oförarglig sjelf-tillit — en
lugn vishet om, att sanningen måste
för-blifva sanning, i trots af alla Barnadar i
familje-oceanen, och skulle fortfarande
vara sanning äfven sedan detta haf
torkat ut — som i sig hade något stort,
ehuru ej af det officiella slaget.
Som han väl kände det ställe, dit de
ämnade sig, förde han Arthur på den
väg, hvarifrån det presenterade sig bäst.
Det var ett förtjusande ställe (ej mindre
vackert för att det var litet fantastiskt),
beläget på vägen längs med flodstranden
och var just hvad familjen Meagles’
bostad borde vara. Boningshuset låg i en
trädgård, som utan tvifvel nu var lika
frisk och skön i årets maj, som Pet var
det i sin lefnads maj och skyddades af
några vackra, väldiga träd och yfviga
buskar som Pet af mr och mrs Meagles.
Det hade ursprungligen varit ett gammalt
stenhus, hvaraf en del blifvit nedrifven
och den andra förändrad till hvad det
nu var; det bestod således af två delar,
en äldre, föreställande mr och mrs
Meagles, och en ny, pittoresk och ganska
vacker, som föreställde Pet. Man hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
