Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dottern af den femtonde Earlens af
Stilt-stalking gifte med välborna Clementina
Toozellerri, hans andra fru. Nu gifte sig
denne unge mannens far med en
Stilt-stalking och lians far gifte sig med en
kusin, som var cji Barnade i sig sjelf.
Fadern till den fadern, som gifte sig med
med en Barnade, gifte sig med en
Jod-dleby. — Jag gar nästan för långt
tillbaka, Gowan; men jag vill ha reda på
hur nära den der unge mannen är slägt
med Lord Decimus.
— Det är lätt upplyst. Hans far är
brorson till Lord Decimus.
— Brorson — till — Lord —
Decimus, upprepade mr Meagles, högst
belåten med tillslutna ögon, på det ingen skulle
störa honom i njutningen af den vällukt,
som stamträdet spridde. Vid Georg, ni
har rätt, Gowan. Så är det.
— Således är Lord Decimus hans
grandonkel.
— ålen vänta litet, sade mr Meagles,
som öppnade sina ögon, i det han gjorde
en ny upptäckt. Då är också Lady
Stilt-stalking hans grand’tant på mödernet.
— Ja, ja men, är hon så.
— Jaså, jaså, jaså? sade mr Meagles,
synbarligen högst intresserad. Verkligen, !
verkligen? Det skall bli oss ett nöje att |
se honom. Vi ska’ ta’ emot honom, så j
godt vi kan, på vårt enkla sätt; i alla
händelser hoppas jag, att vi ej ska’ svälta
honom.
I början af samtalet hade Clennam
väntat på något häftigt, men oskadligt
utbrott af mr Meagles, alldeles som då han
råkade honom vid Omsveps-expeditionen,
när han höll Doycc i kragen, ålen hans
gode vän hade en svaghet, till hvilken vi
kunna upptäcka maken, utan att behöfva
gå långt, och som ej kunde utrotas af all
den erfarenhet han haft af
Omsveps-expeditionen. Clennam såg på Doyce; men
Doyce, som förut kände till allt det der,
såg på sin tallrick, gaf ej något tecken,
sade ingenting.
— Jag är er mycket förbunden sade
Gowan, för att afsluta ämnet. Clarence
är en stor åsna, men en af de bästa
men-niskor, som någonsin fanns till. Innan
j frukosten var förbi, visade det sig, att
! alla som denne Gowan kände, voro
en-I dera mer eller mindre åsnor eller mindre
I skälmar; men voro icke desto mindre de
i mest intagande, älskvärdaste, enklaste,
pålitligaste, vänligaste, dyraste, bästa
men-niskor, som funnos till. Det förfarande,
medelst hvilket han kom till denna
oföränderliga slutsats, hurudana än
premisserna måtte vara, kunde kanske af mr
Henry Gowan sålunda förklaras: “Jag
gör anspråk på att bokföra hvarje
nien-niskas förhållanden med utmärkt
noggrannhet och sätter upp för hvar och en
små omsorgsfulla räkningar på godt och
ondt. Jag gör detta så samvetsgrannt,
att jag är lycklig nog att kunna säga er,
att de ovärdigaste menniskor ofta på
samma gång äro de förträffligaste kamrater;
och jag är i den ställningen, att jag kan
meddela den tillfredsställande
underrättelsen, att det är mycket mindre skillnad
mellan en hederlig karl och en skurk,
än man vanligen är sinnad att förmoda.
Men denna glädjande upptäckt råkade dock
ha den verkan, att under det han
samvetsgrannt tycktes utforska det goda hos
alla, förminskade han det, der det
verkligen fanns och framhöll det der det icke
fanns; men det var också sakens enda
farliga och oangenäma sida.
Men detta förhållande tycktes ej gifva
mr Meagles så mycken tillfredsställelse
som den Barnadiska genealogien hade
gjort. Det moln, som Clennam på
morgonen första gången varseblifvit på hans
ansigte, skuggade det ofta igen och
samma tecken till uppmärksam oro
lästes på hans hustrus angenäma anlete.
Clennam tyckte mer än en gång, då
Minnie smekte hunden, att hennes far såg
sorgsen ut; och vid ett tillfälle, då Gowan
stod på andra sidan om hunden och
nedböjde sitt hufvud på samma gång,
inbillade Arthur sig se tårar i mr Meagles’
ögon, när denne skyndade ur rummet.
Endera var det också verkligen fallet eller
ock tyckte Arthur endast så, att Minnie
Il sjelf ej var känslolös för dessa små
till-I dragelser; att hon försökte med än
öm-mare tillgifvenhet än vanligt, att visa sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
