Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag vore frestad säga — ha — svartsjuka
hos Fanny, som stundom kommit henne
att göra obefogade invändningar mot den
— ha — tanke jag hyser om — hum —
det fruntimmers anspråk, med hvilket jag
nu har äran konversera.
— Mr Dorrit, svarade mrs General,
är alltid mycket för artig, mycket för smic-#
krande i sitt omdöme. 1 fall det funnits
ögonblick, då jag verkligen föreställt mig
att miss Dorrit med oblida ögon sett den
gynnsamma tanke mr Dorrit fattat om
mina tjenster, har jag i denna blott
alltför smickrande tanke funnit min tröst och
belöning.
— Min tanke om edra tjenster, min
fru? frågade mr Dorrit.
— Om, svarade mrs General på ett
elegant uttrycksfullt sätt; om mina tjenster.
— Blott om edra tjenster, bästa mrs
General? sade mr Dorrit.
— Jag förmodar det är så, svarade
mrs General på samma uttrycksfulla sätt;
ty — fortfor hon med en lindrigt
frågande gest af handskarne — hvad skulle jag
eljest kunna tillskrifva?
— Er — ha — er sjelf, mrs General.
Ha — hum. Er sjelf och edra
förtjen-ster, om mr Dorrits genmäle.
— Mr Dorrit får förlåta mig, sade mrs
General, om jag gör den anmärkning att
detta ej är tid eller plats för vår
nuvarande konversation. Mr Dorrit får
benäget ursäkta om jag påminner honom
att miss Dorrit sitter i nästa rum, samt
att jag ser henne ännu i denna stund då
jag yttrar hennes namn. Slutligen får
mr Dorrit förlåta mig om jag säger jag
är upprörd — om jag säger att det
gif-ves ögonblick, då jag finner svagheter,
dem jag trodde mig hafva kufvat,
återvända med förökad styrka. Mr Dorrit
får vara god tillåta att jag aflägsnar mig.
— Hum — kanske kunna vi återtaga
— ha — denna intressanta konversation,
sade mr Dorrit, vid ett annat tillfälle;
såvida den icke skulle vara, hvad jag
hoppas den icke — hum — är — på något
sätt disagreabel för — hum — mrs
General.
Mrs General slog ned ögonen och reste
sig upp med en graciös böjning på
huf-vudet.
— Mr Dorrit, sade hon, kan ej vänta
annat än aktning och lydnad af mig.
Härpå seglade mrs General med
ståtligt majestät ur rummet, ingalunda
visande den oro eller förlägenhet som kunde
ha väntats af ett mindre märkvärdigt
fruntimmer. Mr Dorrit, som utfört sin del
af dialogen med ett slags, majestätisk och
nedlåtande värdighet, blandad med
beundran — ungefär såsom vissa personer bete
sig i kyrkan och utföra sin del af
guds-tjensten — tycktes på det hela taget vara
ganska belåten med både sig sjelf och
mrs General.
Då den sednare kom ned till théet, hade
hon retoucherat sig med litet smink och
pomada, samt hade äfven moraliskt
upp-hjelpt sina behag; hvilket sednare i
synnerhet visade sig i en ton af moderligt
beskyddande huldhet mot lilla Dorrit, samt
ett sätt mot mr Dorrit, uttryckande så
mycket intresse som anständigheten tillät.
Vid aftonens slut, då hon steg upp att
aflägsna sig, fattade mr Dorrit hennes hand
liksom han tänkt föra henne ut på Piazza
del Popolo att dansa en minuett i
månskenet, samt förde henne med mycken
högtidlighet till dörren, der han förde hennes
fingerspetsar till sina läppar. Sedan han
med denna kyss, som torde varit någol
knotig och smakat handpomada, skiljts
från henne, gaf han nådigt sin dotter sin
välsignelse. Och sedan han sålunda låtit
förstå, att det var någonting af vigt i
faggorna, gick han återigen till sängs.
Han stannade ensam i sitt rum hela
nästa morgon; men tidigt på
eftermiddagen skickade han med mr Tinckler sina
hjertligaste helsningar till mrs General,
och bad henne följa hans dotter ut att
vänta på honom. Liten Dorrit var klädd
till mrs Merdles middag innan han ännu
visat sig. Slutligen kom han, men såg
förskräckligt gammal och hopfallen ut,
ehuru klädd med den mest utsökta
elegans. Emellertid, som han tydligen blef
ond hvar gång hon frågade hur han
mådde, vågade hon endast kyssa honom på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
