Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mål vid stranden såg så lågt, så litet och
ruskigt ut under den vida, grå himmelen,
vid vindens och hafvets dån, framför den
sjudande bränningen, som ursinnigt bröt
sig mot dess fot, att det enda man
kunde undra på, var, att Calais ännu stod
qvar der det stod, och att dess låga
portar och låga vallar och låga tak. dess låga
fördämningar och dito sandbankar och
dito förskansningar och sanka gator icke
för längesedan gifvit vika för de
anfallande vågornas trolöst underminerande
välde, liksom de hus barnen bygga på
stranden
Sedan passagerarne halkat på våta
plankor och dito stenar, trängt sig fram
mellan fuktiga hus och gått uppför sljppriga
trappsteg samt råkat ut för många salta
missöden, började de sin otrefliga
pilgrimsfärd langsmed skeppsbron, der alla
franska vagabonder och engelska
äfven-tyrare halfva befolkningen —
strömmat till för att hjelpa till att öka deras
förvirring. Sedan de noga blifvit synade
af alla engelsmännen, samt i ett handge- j
mäng af trefjerdedels mils längd slitits I
från (len ena till den andra sidan af frans- j
männen, tillätos de ändtligen att aflägsna
sig för att söka logis i staden, ännu
allt-jemnt häftigt förföljda af fienderna
Bland denna olycks-skara befann sig
äfven Clennani, plågad af mer än en
orsak till ängslan. Sedan han ur en
belägenhet af yttersta fara befriat den
bjelp-lösaste af sina landsmän, vandrade han
nu ensam sin väg framåt - åtminstone
så ensam han kunde vara, med en infödd
gentleman i flottig hatt och dito kläder
jagande honom på ett afstftnd af cirka
femtio famnar och oupphörligt ropande:
— Hör der! Säger jag! Herrn! Siir!
Säger jag! Godt ’oteli!
Men äfven denna gästfria personage
blef slutligen efter, och Clennam gick sin
väg ensam fram, i frid. Det var en känsla
af lugn i staden efter uppståndelsen i laftd
och tumultet i kanalen, och dess tråkiga
stillhet var för tillfället angenäm. Han
mötte nya grupper af sina landsmän, och
alla hade de ett ruskigt utseende som de
hade gått i frö, i likhet med vissa otref-
liga blommor, och nu voro blott ogräs.
De sågo äfven ut liksom de, dag efter
dag, trampade samma trånga och nötta
rund, hvilket starkt påminde honom om
Marshalsea Emellertid gaf han ej vidare
akt på dem än som behöfdes för att
uppkalla jemförelsen, utan uppsökte
ofördröj-ligen en viss gata och ett visst
husnummer som han bar i minnet.
— Så sade Pancks, mumlade han för
sig sjelf, i det han stannade utanför ett
dystert hus, svarande mot den uppskrifna
adressen. Jag förmodar hans
underrättelse är korrekt och hans upptäckt bland
mr Casbys spridda papper obestridlig; men
annars skulle jag just icke trott detta vare
rätta stället.
Ett hus som såg dödt ut, med en mur
som såg död ut och en port som såg dito
ut vid ena sidan, der en nedhängande
klocka frambragte ett dödt pinglande och
en portklapp ett par döda, ytliga
klapp-ningar, hvilka knappast tycktes ega styrka
nog att tränga igenom den spräckta
dörren. Emellertid öppnades dörren och
vände sig på ett slags dödt gångjern, och
han inkom på en dyster, kuslig gård, hvars
gräns utgjordes af en annan mur af lika
dödt utseende, der man försökt plantera
några slingerväxter som längesedan dödt
ut, samt göra en liten källa i en grotta,
hvars vatten var nttorkadt, och pryda
källan mred en staty, som var borta.
Husets ingång var till venster och var,
liksom porten, försedd med två tryckta
kort på engelska och franska, som
förkunnade att här funnos möblerade rum
att hyra, genast att tillträda. En stark
bondqvinna med trefligt utseende, som var
i bara strumpor, kjortel, hvit mössa och
blixtrande örringar, stod här i en mörk
dörr visande en rad hvita tänder, sägande:
— Jag säger! Siir! Hvem behagas —?
Clennam svarade på franska att han
önskade tala med det engelska fruntimret.
— Stig in då och gå upp om herrn
behagar, svarade qvinnan äfvenledes på
franska.
Han gjorde båda delarne, och följde
henne uppför en mörk bar trappa till ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
