Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den vrede hvarmed orden utsädes, desto
märkbarare för det hon så väl
beherrska-de den, fäste Clennams uppmärksamhet
och qvarhöll honom på stället. Hat
blixtrade ur hennes svarta ögon under det de
betraktade honom, hat vidgade hennes
näsborrar, det tände sjelfva luften hon
utandades; men för öfrigt bar hela hennes
ansigte stämpeln af ett föraktligt lugn,
och hennes ställning var lika kall, stolt
och full af behag, som om. hon varit i
den mest likgiltiga sinnesstämning.
— Allt livad jag kan säga, miss Wade,
anmärkte han, är, att svårligen något kan
hafva gifvit er anledning till en känsla,
som jag tror ej är ömsesidig.
— Fråga er bäste vän hvad han
tänker om den saken, sade hon.
— Jag är knappast så förtroligt bekant
med “min bäste vän," sade Arthur i trots
af sina föresatser, att jag gerna kan
vidröra den saken, miss Wade.
— Jag hatar honom, svarade hon; värre
än hans hustru, emedan jag en gång
varit enfaldig och kortsynt nog, nog falsk
emot mig sjelf, att nära på älska honom.
Sir, hittills har ni blott sett mig vid
hvardagliga tillfällen, då ni troligen kanske
har ansett mig för en vanlig, hvardaglig
qvinna, blott litet egensinnigare än folk i
allmänhet. Om ni ej känner mig bättre
än så, så vet ni icke hvad jag menar med
att bata — ni kan icke veta det, då ni
icke känner hur noga, hur djupt jag
studerat mig och min omgifning. Det,ta är
skälet hvarföre jag sedan någon tid haft
lust att säga er’ hurudant mitt lif varit
— icke att vinna er goda tanke, ty den
bryr jag mig ej om; men på det ni må
förstå, då ni tänker på er bäste vän och
hans hustru, hvad jag menar med att hata.
Skall jag gifva er någonting jag
skrif-vit och lagt afsides åt er, eller skall jag
låta bli ?
Arthur bad henne gifva honom det.
Hon gick till chiffonieren, låste upp den
och tog ur en låda innanför klaffen några
hopvikna pappersark. Utan att på något
sätt söka vinna honom, knappast
tilltalande honom, utan snarare liksom hon
talat till sin spegel för att rättfärdiga sitt
stolta trots, sade hon i det hon lemnade
honom dem:
— Nu kan ni veta hvad jag menar
med att hata! Och ej mera derom nu.
Sir! antingen ni finner mig bo för billigt
pris i ett omöbleradt hus i London eller
i en våning i Calais, så skall ni alltid
finna Harriet hos mig. Kanhända har ni
lust att se henne innan ni går. Harriet,
kom in!
Hon ropade ännu en gång Harriet. Yid
andra kallelsen inställde sig Harriet, för
detta Tattycoram.
— Här är mr Clennam, sade miss Wade;
han kommer ej för din skull — han har
gett dig på båten. — Ni har väl det, kan
jag tro?
— Det förstås — då jag ingen
fullmakt har, — sade Clennam.
— Kommer icke för att hemta dig,
som du ser; men söker dock efter någon.
Han vill träffa den der karlen, Blandois.
— Som jag såg med er i Strand i
London, inföll Arthur påminnande.
— Om du vet någonting om honom,
utom att han kom fråil Venedig, Harrit,
— och det veta vi alla — sa säg det
fritt åt mr Clennam.
✓
— Jag vet ingenting mera om honom,
sade flickan.
— Ar ni nöjd nu? frågade miss Wade
Arthur.
Han hade intet skäl att tvifla; flickans
sätt var så naturligt att det nästan skulle
öfvertygat honom, äfven om han förut
tviflat. — Jag måste söka upplysning
annorstädes, svarade han.
Han tänkte ej genast gå, men flickan
trodde det, ty han hade stigit upp innan
hon kom in. Hon såg hastigt på honom
och sade:
— Aro de friska, sir?
— H vilka?
Hon hejdade sig — hon hade varit
nära att svara: “Allihop;" men hon såg
på miss Wade och sade:
— Mr och mrs Meagles.
— Åtminstone voro de det när jag sist
såg till dem» De äro ej hemma. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
