- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
162

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hah! Kan inte inse, svarade mr
Flintwinch nonchalant, hvarför det skall
bekymra er, Arthur.

— Inte?

— Nej, svarade mr Flintwinch kort
och bestämdt, liksom han varit af
hun-darnes slägte och haft lust att bitas.

— Ar det då ingenting för mig att se,
dessa, plakater rundtomkring ? Ar det ej
nog att i tankarne se min mors namn
förbundet med denna skurks?

— Kan inte inse, svarade mr
Flintwinch, rifvande sin hornaktiga kind, att
det behöfver göra er något. Men jag
ska’ säga er hva’, Arthur, — han
blickade upp till fönsterna — jag ser skenet
af ljus och brasa i er mors rum!

— Ocli, hvad har det dermed att göra?

— Jo, ser ni, sir, jag läser deri,
svarade Flintwinch, makande sig till honom,
att om det ä’ bäst som ordspråket
säger att icke väcka den björn som
sof-ver, är det också bäst att låta den björn
vara i fred, som är borta. Låt den vara.
De komma nog i dagen tids nog.

Mr Flintwinch vände sig tvärt om på
klacken efter denna anmärkning och gick
in i den mörka salen.

Der stod Clennam, följande honom med
ögonen, medan han tog en tändsticka ur
asken i det lilla sidorummet, strök den
mot väggen och efter några misslyckade
försök fick ljus, samt tände den nerrökta
lampan på väggen. Under allt detta
fortsatte Clennam sin började tankegång —
snarare som om en osynlig hand visade
honom än som om hans egen fantasi
uppkallade det — och föreställde sig mr
Flint-winchs utvägar och medel att kunna
utföra en så hemsk handling, samt sedan
bortföra spåren af brottet genom någon
af de mörka gångar, som lågo rundt
omkring.

— Nå, sir, sade den retlige Jeremia,
behagar herrn gå upp?

— Min mor är väl ensam?

— Nej, svarade mr Flintwinch. Mr
Casby och hans dotter äro hos henne. De
kommo medan jag rökte, och jag
stannade här för att få röka ut min pipa.

Detta var den andra missräkningen.
Emellertid gjorde Arthur ingen
anmärkning deröfver, utan förfogade sig till sin
mors rum, der mr Casby och hans
dotter nyss druckit thé med varmt rostadt
bröd och anjovispastej. Qvarlefvorna af
dessa delikatesser voro ännu ej borttagna
från bordet, lika litet som från Afferys
rödstekta ansigte, der hon med gaffeln
ännu i hand knäböjde framför elden, och
starkt påminde om någon allegorisk
personlighet, utom att hon framför de flesta
sådana personligheter hade den afgjorda
fördelen af mera otvetydiga emblematiska
attributér.

Flora hade lagt hatt och shawl pä
sängen, så ordentligt hoplagda att man
kunde se det hon tänkte stanna längre; mr
Casby satt skinande och nyter framför
brasan; hans välvilliga ansigte blänkte
liksom det varma smöret på det rostade
brödet utsipprat genom huden, och kinder
och haka voro så rödblommiga, som om
färgen på anjovispastejen utbredt sig öfver
det patriarkaliska anletet.

Clennam såg allt detta medan han
utbytte de öfliga helsningarne och beslöt att
utan uppskof tala med sin mor.

Det hade länge varit en vana, eftersom
hon aldrig bytte om rum, att hennes stol
rullades till skrifbordet när någon hade
saker af vigt att tala med henne om; hon
satt då med ryggen åt det öfriga
sällskapet, ifall någon var inne, och den person
hon talade med placerad på en stol i
hörnet, hvilken alltid stod der för sådant
ändamål. Utom att det var länge sedan mor
och son talat med hvarandra annat än i
närvaro af tredje person, var det en
vanlig sak för alla som brukade besöka mrs
Clennam, att hon tillfrågades om man
kunde få tala med henne i affärer, och,
om hon svarade jakande, rullades stolen
bort till skrifbordet såsom vi beskrifvit,
sedan hon bedt sitt fremmande om ursäkt
för afbrottet.

När således Arthur nu framställde en
dylik begäran och gjorde samma ursäkt,
samt derpå rullade henne till skrifbordet
och satte sig på stolen, började blott mrs
Finching prata högre och oaflåtligare, så-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free