Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ne egen. Icke nog — sade ryktet, —
med den villrådige Decimus hade sin egen
ärftliga andel af detta föreställningssätt;
han visste äfven att flera anspråk af en
mängd barnadar länge väntat, hvilka
kom-mo i kollition med det öfverlägsna snillets.
Med ett ord, ryktet var mycket
bescliäf-tigt, det måtte nu har rätt eller orätt;
och sjelfva lord Decimus, som var, eller
troddes vara fördjupad i majestätiska
funderingar öfver den kinkiga svårigheten,
uppmuntrade fru Fama genom att vid flera
ofientliga tillfällen företaga en af sina
elefantlika irrfärder genom en skog af
prunkande perioder, bärande mr Merdle
på ryggen i det han talade om Gigantiska
Affärer, Englands Rikedom, Spänstighet,
Kredit, Kapital, Florerande Handel och
alla möjliga välsignelser.
Så lungt förrättade den gamla lian sitt
dagliga värf, att fulla tre månader
obemärkt förflutit sedan de båda engelska
bröderna nedlades i samma graf på
utlän-ningarnes kyrkogård i Rom. ’Mr och mrs
Sparkler voro etablerade i sitt eget hus —
en liten byggning af Barnacle-klassen, ett
verkligt mästerverk af obeqvämhet, som
ständigt luktade af gårdagens soppa och
vagnshästar, men var utomordentligt dyrt,
emedan det låg just i centern af den
faschonabla delen af staden.
I detta afundsvärda hem — och det
var verkligen många som afundades henne
det — hade mrs Sparkler föresatt sig att
utan vidare uppskof börja sin kampagne
mot Halsen, då fiendtligheterna tills vidare
inställdes med anledning af kurirens
ankomst med dödsposten.
Mrs Sparkler, som icke var utan känslor,
hade mottagit den med ett häftigt utbrott
af sorg, som varade hela tolf timmar,
hvarefter hon steg upp att se om
sorg-drägten, och taga alla försigtighetsmått
för att få den lika vacker och elegant
som mrs Merdlers. Ett sorgflor kastades
öfver mer än en distingerad familj —
såsom de mest faschonabla tidningar ville
veta — och kuriren for tillbaka igen.
Mr och mrs Sparkler hade dinerat
ensamma, med sorgfloret kastadt öfver dem,
och mrs Sparkler låg nu i hörnet af en
förmakssoffa.
Det var en varm söndagseftermiddag
på sommaren, och huset som låg midt i
den faschonabla verlden, alltid täppt och
qvaft som om det haft en obotlig snufva,
kunde nu skryta af en verkligen
qväf-vande atmosfer. Kyrkklockorna hade gjort
sitt värsta för att öfverrösta de omelodiska
ljuden på gatorna, och de upplysta
kyrk-fönsterna sågo ej längre gula ut genom
den grå’1 skymningen, utan ogenomträngligt
svarta.
Mrs Sparkler, liggande på en soffa, med
krukor med blommande heliotrop och
andra blommor stående på ett bord framför
henne, såg genom det öppna fönstret ut
på det motsatta hörnet af en trång gata,
och var trött på utsigten. Mrs Sparkler
såg åt ett annat fönster der hennes man
stod på balkongen, och var trött på den
utsigten ock. Mrs Sparkler låg och såg
på sig sjelf i sin sorgdrägt och
tröttnade äfven på detta, ehuru naturligtvis
icke så mycket som på de båda förra
ut-sigterna.
— Det är som ätt ligga i en så, sade
rnrs Sparkler, misslynt ändrande ställning.
Herre Gud, Edmund, om du har något
att säga, hvarför säger du det inte då?
Mr Sparkler kunde med all sanning
hafva svarat: — *Mitt hjerta, jag har intet
att säga.“ Men som denna repartie alls
icke föll honom in, åtnöjde han sig med
att komma in från balkongen och ställa
sig vid sin hustrus sida.
— Nå du milde Gud, Edmund, ropade
mrs Sparkler ännu misslyntare, du sticker
ju heliotropen rakt upp i näsan! Låt då
vara!
I sin själs frånvaro — kanske
själs-frånvaro i mera bokstaflig mening än han
sjelf visste — hade mr Sparkler luktat
så hårdt på en qvist heliotrop, som hon
höll i handen, att han var nära att göra
sig skyldig till ofvannämnda förseelse.
Han skrattade, sade:
— Jag ber dig om förlåtelse, och kastade
qvisten ut genom fönstret
— Jag får hufvudvärk om du står så
der, Edmund, sade mrs Sparkler efter en
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
