Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stämdt att åsynen af er — i olycka och
elände skulle nästan hafva varit för
mycket för hennes ömma hjerta. Det finnes
ingenting, som jag tror skulle bedröfvat
miss Dorrit mer, än det.
Nu såg mrs Plornish på honom nästan
utmanande.
-— Ja! sade hon. Och det visar huru
far, fast så gammal, skaffar mig
underrättelse om allt, att han sade till mig
denna afton, och Happy Cottage vet att jag
hvarken sjelf satt ihop det, eller på
något sätt förändrat det: Mary, det är
mycket att fröjdas öfver, att miss Dorrit inte
är här och ser det! Det var fars ord.
Fars egna ord voro: Mycket att glädjas
åt, Mary, ^itt miss Dorrit ej är här och
ser det! Så säger jag då till far, säger
jag till honom: Far, ni har rätt! Det,
slutade mrs Plornish med en min, som
om hon aflagt vittnesbörd inför
domstolen, är allt som passerade emellan far och
mig. Och jag har ej sagt annat än det som
verkligen passerade emellan far och mig.
Mr Plornish, som var mera lakonisk,
begagnade sig af detta tillfälle för att
föreslå det de nu skulle lemna mr
Clen-nam ensam. Ty, min gumma, sade han,
mycket allvarligt, jag förstår hvad det är;
och han upprepade denna värdefulla
anmärkning flera gånger, liksom han tyckt
den- innesluta någon stor moralisk
hemlighet. Andtligen aflägsnade sig det värda
paret.
Liten Dorrit, Liten Dorrit. Alltid
Liten Dorrit.
Lyckligtvis, om det någonsin varit det,
var det nu öfverståndet. Om hon älskat
honom och han hade vetat det, och
tillåtit sig att älska henne, hvilken väg hade
han väl fört henne på :— jo, den vägen
som skulle föra henne tillbaka till denna
eländiga plats! tian borde känna sig nöjd,
då han visste att hon lemnat den för
alltid; att hon var, eller snart skulle
blif-va gift (obestämda rykten om hennes fars
förslag i den vägen, jemte underrättelsen
om hennes systers giftermål, hade
ankommit till Bleeding Heart Yard); och
att Marshalseas port för alltid tillslutits
för alla dylika möjligheter från en
förgången tid.
— Kära Liten Dorrit!
Då han öfvertänkte sin lefnadshistoria
märkte han att hon var dess
utgångspunkt. Allting i dess perspektiv förde till
hennes oskuldsfulla bild. Han hade
färdats tusentals mil emot den; den var
medelpunkten för hans lifs intresse; der
slutade allt som var godt och angenämt;
utom den fanns intet, utom ofantliga, svarta
moln.
Lika orolig som första natten han lade
sig att sofva inom dessa hemska murar,
tillbragte han natten under dylika tankar.
Hela denna tid hade unga John fridfullt
slumrat, efter det han sammansatt och
anordnat följande inskription på sin
huf-vudkudde:
Främling!
-Vörda den graf
Som innesluter stoftet af
John Chivenj ;
Han dog i en framliden ålder,
Som ej behöfver nämnas.
Han träffade sin Rival, i ett sorgligt läge
Och kände sig hågad
Att boxas med honom;
Men, för den älskades skull
Bekämpade han dessa känslor
Och blef
Ädelmodig.
tjugonde Åttonde kapitlet.
En uppenbarelse i Marshalsen.
Tiden förflöt och samhället utom
fän-gelseportarne förlorade den goda tanke
de hyst om Arthur, som ej heller skaffat
sig några vänner ibland sina medfångar.
Alltför nedslagen för att sällskapa med
dem, som samlades nere på gården, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
