- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
234

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

soner haft svårt att bestämma antingen
de skulle öfvergifva inrs Merdle, eller
trösta henne. Men slutligen medgåfvo de
förbindligt att hon blifvit grymt bedragen,
samt fortforo att umgås med henne. Häraf
följde att mrs Merdle, såsom en dam af
god ton och förträfflig uppfostran, som
blifvit offret för en gemen barbars
ill-bragder (ty, så ansågs mr Merdle vara,
ifrån hjessan och ned till fotabjället, sedan
man upptäckt hans affärers tillstånd), blef
ifrigt försvarad af sin umgängeskrets, för
dess egen skull. Hon besvarade denna
trohet genom att antyda det hon var
mera förtretad än någon annan, emot den
nedrige aflidnes skugga; sålunda hjelpte
hon sig ur denna svårighet, lik en vis
qvinna.

Mr Sparklers lordskap var lyckligtvis
ett af dessa medel för att lemna en
gentleman i ro för lifstiden, såvida ej
skäl finnes för att hissa upp honom, med
Barnacleska kranen, till en fördelaktigare
höjd. Denne patriotiske gentleman var en
fullkomlig Nelson i det hänseende att han
fastspikade sitt standar vid masten. Mrs
Sparkler och mrs Merdle, beboende hvar
sin våning i det lilla, eleganta, obeqväma
huset, i hvilket lukten efter gårdagens
måltid och vagnshästar var lika beständig
som vissheten att vi skola dö, rustade sig
att, som afsvurna fiender, kämpa ut sin strid.
Och liten Dorrit, som såg allt detta
undrade, med ängslan, i hvilken vrå af det
eleganta huset Fannys barn skulle
hopträngas, och hvem väl skulle taga vård
om dessa ännu ofödda stackars offer.

Som Arthur var för sjuk att höra
talas om dessa oroväckande ting och som
hans tillfrisknande helt och hållet berodde
på det lugn som rådde i hans själ, så
hade liten Dorrit, under denna pröfvotid,
endast mr Meagles att förtro sig till.
Han var ännu utrikes; men hon hade,
genom hans dotter, skrifvit till honom
genast efter första mötet med Arthur i
Marshalsea och sedan anförtrodde hon
honom all sin ängslan och sorg,
isynnerhet i en punkt. Det var denna som
förorsakade mr Meagles* fortfarande
vistelse utomlands.

Utan att nämna hela innehållet af de
dokumenter som fallit i Rigauds händer,
berättade hon dock det hufvudsakligaste deraf
för mr Meagles, äfvensom Rigauds slut.

Mr Meagles erkände genast vigten af
att återfå dessa papper, derföre skref han
till Dorrit och sade henne att han ej ville
återkomma till England, förrän han
försökt att spåra upp dem.

Vid denna tid hade mr Henry Gowan
inbillat sig att det skulle vara roligare
för honom att ej känna familjen Meagles.
Men han tvingade ej sin hustru i detta
fall; han sade likväl mr Meagles att de
ej tycktes komma väl öfverens och att
han ansåg det bäst om de — vänligen
och utan några scener — öfverenskommo
att de voro de bästa män i verlden, men
aldra bäst om de voro aflägsnade från
h varan dra. Stackars mr Meagles, som
redan märkt att hans dotters lycka ej
befordrades genom att oupphörligt se fadren
missaktas, svarade:

— Aå väl, Henry! Du är min
älsklings man; du har nedstött mig från den
plats, som enligt naturens ordning tillhörde
mig; om du likväl önskar det, så må det

ske!

Denna anordning medförde ännu en
fördel, hvilken kanske Henry Gowan ej
tänkt på, nemligen att både mr och mrs
Meagles voro mycket frikostigare emot
sin dotter än förr; och hans högmod fann
sig bättre vid att erhålla penningar, utan
den förödmjukande nödvändigheten att
veta hvarifrån de kommo.

Mr Meagles omfattade, vid ett sådant
tillfälle, med ifver hvarje utsigt till
sysselsättning. Han hade af sin dotter hört
de olika städer, hvilka Rigaud besökt,
samt de värdshus hvilka han bebott. Den
sysselsättning han gaf sig var, att
skynd-samligen och hemligen besöka dessa platser
och, i händelse han upptäckte att Rigaud
någonstädes lemnat en räkning obetalt,
eller glömt en låda eller ett paket, betala
denna räkning och afhemta denna låda
eller detta paket.

Åtföljd af endast Mor, afreste mr
Meagles och råkade ut för många äfventyr.
Ej den minsta af svårigheterna var att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0550.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free