Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gosse, det vet jag, derföre omtalade jag
det först. Nå, jag skulle fara för att hemta
Doyce. Jag fick tag i honom. Sprang
emot honom ibland en hop af de der
bruna hundarne i nattmössor, mycket för
stora för dem, som kalla sig araber och
alla möjliga otydliga namn. Du känner
dem! Nå! Han kom rakt emot mig och
jag kom rakt emot honom och så
återvände vi tillsammans.
— Doyce i England!
— Ja! sade mr Meagles, jag är den
sämsta menniska i verlden att leda en
sådan här sak. Jag vet ej huru jag skulle j
gjort om jag blifvit diplomat — rätt,
kanske! Resultatet af allt detta är emellertid
att vi varit i England fjorton dagar. Och
om du fortfar att fråga hvar Doyce för
det närvarande är, ja, mitt uppriktiga svar
är då — se här är han! Och nu kan jag
ändtligen åter andas!
Doyce inrusade genom dörren, fattade
Arthurs händer och sade det öfriga sjelf.
-— Det är blott tre ting jag har att
säga, min käre Clennam och det skall
snart vara undangjort. Först, icke ett
ord om det förflutna. Det var ett
misstag i dina beräkningar, jag vet hvad det
vill säga. Det angriper hela machineriet
och bankrutt är följden. Du skall draga
nytta häraf, för att undvika det en annan
gång. Jag har sjelf ofta begått ett
dylikt fel, i sakers konstruktion. Alla
misstag kan man lära något af, om man vill
lära; och du är för förståndig att ej vilja
göra det. Så mycket för det första. För
det andra. Jag var ledsen öfver att du
lagt det så på hjertat och att du
förebrått dig sjelf så strängt ; jag reste natt
och dag för att komma hem och ställa
allt till rätta, med vår väns hjelp, då jag
påträffade honom, såsom han sjelf
berättat. För det tredje. Vi två kommo
öf-verens om att, efter allt det du
genomgått, efter din bedröfvelse, efter din
sjukdom, skulle det vara en angenäm
öfver-raskning om vi kunde, utan din vetskap,
ordna allt och sedan komma och säga att
affärerna voro ordnade, allting rigtigt, att
rörelsen var mer än någonsin i behof af
din ledning och att en ny, lyckosam bana
öppnades för dig och mig, såsom
kompanjoner. Det var för det tredje. Men
jag har likväl förbehållit mig att säga
ännu några ord. Min käre Clennam, jag
hyser stort förtroende till dig; du har i
din makt att vara lika nyttig -för mig,
som jag har, eller haft i min makt att vara
dig till nytta; din gamla plats väntar dig
och behöfver dig; det finnes intet skäl att
dröja här, ej en halftimma.
Djup tystnad herrskade efter dessa ord,
och bröts ej förrän Arthur stått en stund
vid fönstret, ryggen vänd mot dem, ej
förrän hans blifvande lilla hustru gått bort
till honom.
— Jag gjorde en anmärkning för en
liten stund sedan, sade Daniel Doyce,
slutligen, som jag är böjd att tro vara
oriktig. Jag sade att det fanns intet skäl för
dig att stadna här en halftimma längre.
Har jag orätt i den förmodan att du heldre
skulle stadna här tills i morgon bittida?
Vet jag väl, utan att vara mycket
skarpsinnig, hvart du skulle vilja direkte
be-gifva dig, ifrån dessa murar, ifrån detta
rum?
— Ja, du vet det, svarade Arthur. Det
har varit vår afsigt.
— Nå väl! sade Doyce. Om denna
unga dam ville göra mig den äran att,
under tjugufyra timmar anse mig som en
far, och åka med mig nu till St. Pauls,
så tror jag mig kunna säga hvad vi vilja
hemta der.
Liten Dorrit och han aflägsnade sig
snart, och mr Meagles dröjde qvar för att
säga några ord till sin vän.
— Jag tror att du ej behöfver mor
och mig på morgonen, Arthur, och vi
skola ej komma. Hon skulle kanske tänka
på vår älskling; hon har ett så vekt hjerta.
Hon är bäst, då hon är hemma och
derföre skall jag stanna der och sällskapa
med henne.
Derefter skiljdes de åt för dagen. Och
dagen slutades och natten slutades och
morgonen kom och liten Dorrit, enkelt
klädd som vanligt, och åtföljd endast af
i Maggy, kom in i fängelset med solskenet.
Det gamla rummet var ett gladt rum denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
