Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En lektion i logisk slutledningskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
igen hade jag högtidligt lofvat mig själf att säga
rent ut allt, hvad jag hade på hjärtat rörande
detta ämne, men det var något i min kamrats
kalla, vårdslösa sätt, som gjorde honom till den
siste, mot hvilken det skulle falla en in att taga
sig något liknande en frihet. Hans stora begåfning,
hans öfverlägsna sätt, den erfarenhet jag
haft af hans många märkvärdiga egenskaper, —
allt detta gjorde mig skygg och obenägen att
motsäga honom.
Men denna dag, vare sig det kom af Beaunevinet,
som jag druckit till frukosten, eller af den
extra förbittring, som hans ytterliga kallblodighet
väckte hos mig, kände jag helt plötsligt, att jag
icke kunde hålla ut längre.
»Hvad är det i dag,» frågade jag, »morfin
eller cocaïn?»
Han såg upp med en matt blick från den
gamla svartkonstbok, som han bläddrade i.
»Det är kokain,» sade han, »en sjuprocentslösning.
Har ni lust att försöka den?»
»Nej, jag tackar,» svarade jag tvärt. »Min
helsa har ännu icke öfvervunnit följderna af det
Afghanska fälttåget, och jag har icke råd att
ytterligare öfveranstränga den.»
Han smålog åt min häftighet. »Kanske har
ni rätt, Watson», sade han. »Jag förmodar, att
dess inflytande är skadligt i fysiskt afseende.
Men jag finner det så utomordentligt lifvande
och stärkande för sinnet, att dess sekundära
verkan endast är en sak af ringa vikt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
