Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. På spaningsfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tät dimma duggade ner öfver den stora staden.
Smutsfärgade skyar hängde melankoliskt öfver
de smutsiga gatorna. Lyktorna på »the Strand»
voro endast töckniga ljusfläckar, som spredo en
svagt skimrande ring kring sig på den våta
stenläggningen. Det gula skenet från butikfönstren
strömmade ut i den tunga, fuktiga luften och
kastade matta, flämtande strålränder tvärs öfver
den mänskofylda gatan. Jag tyckte, det låg
något hemskt och spöklikt i denna ändlösa
procession af ansikten, som gledo förbi i de smala
ljusstrimmorna — sorgsna och glada ansikten,
dystra och muntra. I likhet med människosläktet
i dess helhet, gledo de från mörkret in i ljuset
och så tillbaka in i mörkret igen. Jag är icke
mycket mottaglig för intryck, men den dystra,
kulna aftonen i förening med det sällsamma
ärende, vi voro ute på, gjorde mig nervös och
nedstämd. Jag kunde på miss Morstans sätt se,
att hon också led af samma känsla. Endast
Holmes var höjd öfver alla småaktiga inflytelser.
Han höll sin öppna anteckningsbok på knäet och
raspade litet emellanåt ner siffror och anteckningar
vid skenet af sin lilla ficklykta.
Utanför Lyceumteatern rådde redan trängsel
vid sidoingångarna, och en oafbruten ström af
täckvagnar och droskor rasslade upp till
hufvudportalen, aflemnande sin last af herrar i hvita
skjortbröst och schalklädda, diamantprydda damer.
Vi hade knappt hunnit fram till tredje pelaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
