Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Den lille flintskallige mannens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trädgården, utan att upptäcka ett spår af den. Det
kunde reta en till ursinne, att han just skulle
dö i det ögonblick, då han hade gömstället på
läpparne. Och hur präktig den saknade skatten
måste vara, det kunde vi sluta till af rosenkransen,
som han tagit ut därifrån. Om denna rosenkrans
hade bror Bartholomeus och jag en liten tvist.
Pärlorna voro tydligen af stort värde, och han var
obenägen att skiljas ifrån dem, ty oss emellan
sagdt, är min bror själf en smula angripen af
min fars passion, — girigheten. Han trodde
också, att om vi skänkte bort rosenkransen, kunde
det ge anledning till prat och slutligen bringa oss
i trångmål. Allt hvad jag kunde göra, var att
öfvertala honom att låta mig taga reda på miss
Morstans adress och skicka henne en pärla om
sender på bestämda mellantider, så att hon
åtminstone aldrig skulle känna sig utblottad.»
»Det var vänligt tänkt», sade vår följeslagerska
allvarligt; »det var mycket snällt af er.»
Den lille mannen viftade afböjande med
handen.
»Vi voro edra förmyndare», sade han; »det
var min åsikt af saken, fastän bror Bartholomeus
icke riktigt kunde se den i detta ljus. Vi hade
själfva fullt upp med pengar, — mera eftersträfvade
jag icke. Dessutom skulle det ha varit
taktlöst att behandla en ung dam på ett så gement
och knussligt sätt. »Le mauvais goût mène au
crime», — som fransmännen med sin vanliga finess
uttrycka det. Vår tvedräkt i denna sak gick så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
