Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Tragedien på Pondicherry Lodge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min plikt, och min plikt gör jag. Jag känner
ingen af edra vänner där.»
»Jo, det gör ni, Mc Murdo,» ropade Sherlock
Holmes muntert. »Jag tror icke, att ni kan
ha glömt mig. Mins ni icke den där amatören,
som brottades med er tre gånger i Alison’s lokal
på er recettafton för fyra år sedan?»
»Det är väl inte mr Sherlock Holmes häller!»
utbrast boxaren. »Herre Gud, hur kunde jag
taga miste på er? Om ni i stället för att stå
där så stilla och beskedligt, klifvit fram och gett
mig den där korsstöten under käken, som ni var
så slängd i, skulle jag bums ha känt igen er.
Ack, hvilken skada, att ni förspillt edra gåfvor,
mr Holmes! Ni kunde ha gått långt med tiden,
om ni på fullt allvar egnat er åt konsten.»
»Ni hör, Watson, att om allt annat sviker
mig, så står ändå alltid en vetenskap mig öppen,»
sade Holmes skrattande. »Och nu skall vår vän
nog icke längre låta oss stå här ute i kylan,
tänker jag.»
»Stig in, sir, stig in — både ni och edra
vänner,» svarade Mc Murdo. »Kan inte hjälpa’t,
mr Thaddeus, men jag har en gång fått mina
order. Måste först vara säker på edra vänner,
innan jag släppte in dem.»
Innanför porten ledde en grusad gångstig
genom den ödsliga trädgården fram till en stor
klumpig, fyrkantig byggning, som låg alldeles
försänkt i skugga, utom där en månstråle snuddade
utmed ena hörnet och glittrade i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
