Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Kreosot-tunnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gräflingen, — han bits. Aj, din odygdspåse, vill
du nypa tag i herrn?»
Detta till en vessla, som klämde sitt elaka
lilla hufvud med de röda ögonen ut genom gallren
i sin bur. »Bry er inte om den där, sir; det är
bara en ormslå. Han har inga huggtänder, och
därför låter jag honom gno fritt omkring i
rummet, ty han håller styr på kackerlackorna. Ni får
inte ta’ illa upp, att jag var just som litet ohöflig
mot er först, men gatungarne hålla jämt
spektakel med mig, och kommer litet emellanåt ner
här i gränden enkom för att bulta upp mig. Hvad
var det, mr Sherlock Holmes ville, sir?»
»Han ville låna en af edra hundar.»
»Aha, det var väl Toby?»
»Ja Toby var namnet.»
»Toby logerar i n:r 7 här till venster.»
Han traskade långsamt framåt med ljuset midt
igenom hela denna besynnerliga djurfamilj, som
han samlat omkring sig. I det osäkra, fladdrande
skenet kunde jag dunkelt urskilja glittrande, glansiga
ögon, som stirrade emot oss från alla vinklar
och vrår. Till och med taksparrarne öfver oss
voro fullsatta med fåglar, som störda i sin slummer
af vårt prat, lättjefullt passade på att byta
om benet, som de hvilade på.
Toby visade sig vara ett fult, långhårigt kräk,
med stubbiga öron, halft stöfvare, halft rapphönshund,
brun och hvit till färgen och med en klumpig,
vaggande gång. Efter en stunds tvekan
behagade han taga emot en sockerbit, som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
