Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Kreosot-tunnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dragande på sig sina strumpor och skor.
»Tegelstenarne hade lossnat hela vägen, och i sin
brådska hade han tappat det här. Det bekräftar min
diagnos, som ni läkare säga.»
Det föremål han visade mig, var en liten
ficka eller påse af flätade grässtrån i olika färger
med några påträdda granna pärlor kring kanten.
Till form och storlek var den icke olik ett
cigarrettfodral. Inuti voro ett halft dussin taggar
af något mörkt trä, hvassa i ena ändan och
afrundade på den andra, alldeles som den hvilken
träffat Bartholomeus Sholto.
»Det är djäfvulska tingestar,» sade han. »Akta
att ni icke sticker er. Jag är förtjust öfver att
ha hittat dem, ty enligt all sannolikhet har han
inga flera, och det är mindre risk för er eller mig
att endera dagen få huden genomborrad af en
dylik. För min del ville jag hellre trotsa hvilken
reffelbössa som helst. Är ni upplagd för en liten
sex-milspromenad, Watson?»
»Gärna.»
»Står ert ben ut med det?»
»Ja bevars!»
»Kom hit, gossen lilla! Gamla, hederliga
Toby! Lukta, Toby, lukta!» och han satte den
kreosotdränkta näsduken under nosen på hunden,
som stod där bredbent och med en komisk,
viktig min, likt en kännare som inandas doften
af något utsökt vin. Holmes kastade därefter
bort näsduken, fäste ett starkt rep vid hundens
halsband och ledde honom till vattentunnan. Toby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
