Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Förföljandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gul lanterna i fören kastade en lång, fladdrande
ljusstrimma framför oss. Ett stycke längre fram
syntes Aurora som en mörk fläck på vattenytan,
och de hvirflar af hvitt skum, som yrde upp efter
henne, vittnade nogsamt om den vilda brådska,
hvarmed hon ilade fram. Vi flögo förbi pråmar,
ångbåtar, fraktskutor, snodde in och ut mellan
dem, bakom den ena och rundt den andra.
Röster skreko och hojtade till oss ur mörkret, men
alltjemt rusade Aurora framåt i oförminskad fart
och vi efter i hennes kölvatten.
»Elda på, gossar, elda på!» skrek Holmes
och lutade sig ner öfver maskineriet, så att det
röda eldskenet nerifrån upplyste hans skarpa
hökansikte. »Låt henne få, så mycket hon tål!»
»Jag tror, vi vinna på henne en smula,» sade
Jones med ögonen på Aurora.
»Det är jag säker på,» inföll jag. »Om några
minuter ha vi henne fast.»
Men som oturen ville ha det, plumsade i
detsamma en bogserångare med tre pråmar på
släp in emellan oss. Det var endast genom att
hårdt prässa ner styret, som vi undveko en
sammanstötning, och innan vi kunde komma
omkring dem och återtaga vår kosa, hade Aurora
vunnit goda tvåhundra meter. Hon var likväl
fortfarande i sikte, och den kulna, sväfvande
skymningen öfvergick småningom till en klar,
stjärnljus natt. Maskinen var nästan rödglödgad, och
det bräckliga skalet skälfde och knakade under
den väldiga kraft, som dref oss framåt. Vi hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
