Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Förföljandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fören i vädret och aktern i jämnhöjd med vattenytan.
Flyktingen sprang ur, men träbenet
borrade sig genast i hela sin längd ner i den sumpiga
marken. Förgäfves kämpade och arbetade han
att komma upp, — han kunde icke taga ett steg
hvarken fram eller tillbaka. Han tjöt i maktlöst
raseri och sparkade ursinnigt med den andra
foten i gyttjan, men hans ansträngningar tjänade
endast till att gräfva träbenet allt djupare ner i
den mjuka dyn. När vi lade till bredvid med
vår slup, satt han så fastkilad, att det endast
var genom att kasta ändan af ett rep öfver
axlarne på honom, som vi lyckades draga upp
honom och hala in honom öfver relingen som något
stort hafsvidunder. De båda herrarne Smith, far
och son, sutto med buttra miner i sin båt, men
kommo på vår tillsägelse helt beskedligt ombord
till oss. Aurora själf halade vi loss och förtöjde
henne vid vår akter. Ett tämligen stort
järnskrin af indisk tillverkning stod på hennes däck.
Detta var utom all fråga detsamma, som
innehållit major Sholtos olycksbringande skatt. Det
hade ingen nyckel, men var af betydlig tyngd,
och vi flyttade det varsamt öfver till vår egen
lilla kajuta. När vi långsamt ångade uppför floden
igen, lyste vi med blänklanternan i alla riktningar,
men icke ett spår af den döde infödingen syntes
till. Någonstädes i den svarta gyttjan på Themsens
botten ligga den sällsamme främlingens ben
begrafna för alltid.
»Titta hit,» sade Holmes, pekande på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
