Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också. När jag såg, att er slup skulle hinna upp
oss, gömde jag undan hela härligheten på ett
säkert ställe. Det blir inga rupier för er att
skörda på den här affären, inte!»
»Ni narrar oss, Small,» sade Athelney Jones
strängt. »Om ni hade velat kasta skatten i Themsen,
skulle det varit lättare för er att kasta dit
hela skrinet med ens.»
»Lättare för mig att kasta och lättare för
er att hitta reda på,» svarade han med en listigt
sneglande blick. »Den som var slug nog att
spåra upp mig, är också slug nog att taga upp
ett järnskrin från botten af en flod. Men nu när
de äro kringströdda på en sträcka af fem mil
eller så, har det sig kanske litet svårare. Men
det skar mig i hjärtat att göra det i alla fall.
Jag var halft galen af raseri, när ni hann upp
oss. Nå, det tjänar ingenting till att sörja öfver
den saken. Jag har haft både med- och
motgångar i mina dar, och det har jag åtminstone
lärt mig att inte lipa öfver hvad som inte kan
hjälpas.»
»Det här är en allvarsam sak Small,» sade
detektiven. »Om ni hade kommit rättvisan till
hjälp i stället för att gäcka den på detta sätt,
skulle ni haft bättre utsikter vid den kommande
ransakningen.»
»Rättvisan!» brummade den förrymde fången.
»Just en snygg rättvisa! Hvems är skatten, om
inte vår? Hvad är det för rättvisa i, att jag
skulle afstå den åt folk, som aldrig gjort något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
