Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omöjligt att postera en stark vakt vid hvar och en af
de otaliga portarne. Hvad vi gjorde, var att
upprätta en högvakt midt i fästningen och ställa
hvarje post under bevakning af en hvit man och
två eller tre infödingar. Jag blef utsedd att
under vissa timmar af natten stå på vakt vid en
liten, ensamt liggande port på sydvestra sidan af
byggningen. Två sikher ställdes under mitt befäl,
och jag fick order att, om något gick på tok,
afskjuta min bössa, hvarefter undsättning genast
skulle komma från högvakten. Men som denna
var goda två hundra fot därifrån, och
mellanrummet upptogs af en labyrint af gångar, hade
jag mina stora tvifvel om, huruvida de skulle
hinna komma tids nog att vara till någon nytta
i händelse af ett verkligt anfall.
»Nå, jag var i alla fall stolt öfver att erhålla
detta lilla befäl, eftersom jag bara var en rå
rekryt och enbent till på köpet. I två nätter
höll jag vakt med mina sikher. Det var ett par
långa, vildt blickande krabater, som hette
Mahomet Singh och Abdullah Khan, bägge gamla
soldater, som burit vapen emot oss vid Chilian
Wallah. De kunde tala engelska ganska bra,
men jag fick just inte mycket ur dem. De tyckte
mer om att stå och pladdra tillsammans hela
natten på sitt konstiga sikherspråk. För min del
brukade jag stå utanför porten, stirrande på den
breda, slingrande floden eller på de blinkande
ljusen i den stora staden. Trumhvirflarna, slamret
af tam-tams och de druckne rebellernas tjut och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
