Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händer efter glaset med konjak och vatten som
Holmes lagat till åt honom. Hvad mig beträffar,
tillstår jag, att jag nu fått en fullkomlig afsky
för mannen, icke blott för det grymma dåd, hvari
han varit inblandad, utan ännu mera för det
vårdslösa och obesvärade sätt, hvarpå han
berättade det. Hvilket straff som än var i
beredskap för honom, kunde han icke vänta något
deltagande från mig. Sherlock Holmes och Jones
sutto med händerna på knäna, djupt intresserade
af berättelsen, men med samma afsky i sina
ansikten. Han måtte ha märkt det, ty det låg
en skymt af trots i hans röst och sätt, när han
åter började.
»Det var förstås mycket illa gjordt,» sade
han. »Men jag skulle vilja veta, hur många i
mitt ställe skulle vägrat att taga emot en andel
af bytet, när de visste att de skulle få halsen
afskuren för besväret. För resten var det hans lif
eller mitt det gälde, när han väl en gång kommit
in i fästningen. Om han sluppit ut därifrån, skulle
hela saken kommit i dagen, och jag skulle blifvit
stäld för krigsrätt och fusiljerad så säkert som jag
sitter här. Folk är just inte mycket försonligt
stämda af sig, under sådana där upprörda tider.»
»Fortsätt er berättelse,» sade Holmes kort.
»Nå, vi buro in honom, Abdullah, Akbar
och jag. Och tung var han med besked, så liten
han än var. Mahomet Singh lämnades kvar att
vakta porten. Vi buro honom till en plats, som
sikherna gjort i ordning på förhand. Det var ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
