Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
major Sholto, kapten Morstan och löjtnant Bromley
Brown, hvilka förde befälet öfver de infödda
trupperna, och så var det doktorn själf och ett par
tre embetsmän vid fångförvaltningen, inpiskade
gamla kanaljer, som spelade som knifvar, snålt
och försiktigt. Ett litet trefligt spelparti var det,
när de kommo ihop.
»Nå, det var en sak, som slog mig, och det
var, att militärerna alltid brukade förlora och de
civile alltid vinna. Kom ihåg, jag säger inte, att
det gick oärligt till, men så var det i alla fall.
De där fängelsegökarne hade nästan inte gjort
annat än spelat kort, alltsedan de kommo till
Andamanerna, och de kände hvarandras spelsätt till
punkt och pricka, under det att de andra bara
spelade för att fördrifva tiden och kastade ut sina
kort hur som helst. Kväll efter kväll stego
militärerna fattigare upp från spelbordet, och ju
fattigare de blefvo, desto mer begifna blefvo de på
att spela. Major Sholto var den allra ifrigaste
af dem. Han betalade först med guld och
banknoter, men snart tog han till att skrifva vexlar
och det på stora summor. Ibland brukade han
vinna en smula, så pass mycket att han riktigt
fick smak på det, och sedan förföljde oturen
honom igen värre än någonsin. Hela dagen gick
han omkring, mörk som ett åskmoln, och han
gaf sig till att dricka mer än som var nyttigt
för honom.
»En kväll hade han förlorat ännu mer än
vanligt. Jag satt just inne i min hydda, när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
