Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jones, är otålig att se mig väl instufvad i kurran.
Jag skall göra det så kort jag kan. Den skurken
Sholto for öfver till Indien, men han kom aldrig
tillbaka igen. Kapten Morstan visade mig kort
därefter hans namn bland passagerarne på en af
de engelska paketbåtarne. Hans farbror hade
dött och efterlämnat en förmögenhet åt honom,
och han tog afsked ur armén; men ändå kunde
han förnedra sig till att behandla fem män så,
som han behandlat oss. Morstan for öfver till
Agra kort efteråt och fann, som vi väntade, att
skatten verkligen var borta. Den skurken hade
stulit den, utan att uppfylla ett enda af de
villkor, för hvilka vi sålt hemligheten åt honom.
Från den dagen lefde jag endast för min hämd.
Jag tänkte på den om dagen och underblåste
den om natten. Det blef en öfverväldigande,
allt uppslukande passion hos mig. Jag brydde
mig inte ett dugg om lagen — inte om galgen.
Att rymma, spåra upp Sholto, klämma min hand
om hans strupe — det var min enda tanke. Till
och med Agraskatten hade för mig blifvit en sak
af mindre vikt än hämden på Sholto.
»Nå, jag har satt mig många saker i
hufvudet i detta lifvet och aldrig någon som jag
inte till slut förde ut. Men det dröjde långa år,
innan min stund kom. Jag har redan sagt er,
att jag hade snappat upp en liten smula
medicinska kunskaper. En dag då doktor Somerton
låg till sängs i feber, hittade ett arbetslag af
fångar en liten Andamaninföding i skogen. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
