Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långt rep viradt om lifvet på honom. Han kunde
klättra som en katt och hade snart skaffat sig
in genom taket, men som oturen ville ha det,
var Bartholomeus Sholto ännu kvar i rummet,
och det fick han plikta för med lifvet. Tonga
trodde, att han gjort något riktigt bra, när han
dödade honom, ty när jag kom uppklättrande
för repet, fann jag honom stoltserande omkring
som en påfågel. Han blef högst förvånad, när
jag tackade honom med tågändan och skällde ut
honom för en liten blodtörstig satan. Så tog
jag skrinet och firade ner det och hasade efter
själf, sedan jag först lämnat de fyras tecken på
bordet för att visa, att juvelerna ändtligen kommit
i deras händer, som hade största rätten till
dem. Tonga drog därefter upp repet, stängde
fönstret och gaf sig af samma väg, som han
kommit.
»Ja, nu tror jag inte, jag har något vidare
att tillägga. Jag hade hört en färjkarl tala om,
att Smiths ångslup, Aurora, var en af de mest
snabbgående på floden, och därför tänkte jag,
att den skulle passa oss bra vid vår flykt. Jag
gjorde upp med gubben Smith och lofvade att betala
honom en stor summa, om han förde oss oskadda
ombord på vårt skepp. Han visste nog, att något
inte var som det skulle vara, men han var inte
invigd i våra hemligheter. Allt detta är rena
sanningen, och om jag berättat er den, go’ herrar,
så är det inte för att roa er — det är just inte
någon vänskapstjänst ni gjort mig — utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
