Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Jonathan Smalls historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket tacksam för ert bistånd. Naturligtvis
komma ni att kallas till ransakningen. God natt
med er.»
»God natt, go’ herrar,» sade Jonathan Small.
»Ni först, Small,» anmärkte den försiktige
Jones, när de lemnade rummet.
»Jag har icke lust att få ett slag i hufvudet
af ert träben, så som ni behagade göra med den
där herrn på Andaman-öarne.»
»Nå, så är det då slut på vårt lilla
äfventyr,» anmärkte jag, sedan vi en stund setat och
rökt i tysthet. »Jag är rädd, att det blir den
sista undersökning, hvari jag får tillfälle att
studera er metod. Miss Morstan har gjort mig den
äran att antaga mig till sin blifvande herre och
man.»
Han lät höra ett jämmerfullt stönande.
»Det fruktade jag,» suckade han. »Jag kan
verkligen icke gratulera er.»
Jag kände mig smått sårad.
»Har ni någon anledning att vara missbelåten
med mitt val?» frågade jag.
»Nej, inte alls. Jag anser, att hon är en af
de mest förtjusande unga damer, jag någonsin
träffat på, och skulle kunna bli utomordentligt
nyttig i ett sådant arbete som det, vi haft för
händer. Hon hade en afgjord begåfning i denna
riktning, — tänk bara på, hur hon särskildt tog
vara på den där Agraplanen bland alla faderns
öfriga papper. Men kärleken är en känslosak,
och allt hvad känslor heter är stridande mot det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
