Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULSÅNG PÅ PROSA 23
>
halvrå potatis. Du har kanske mera av gravlax än:
av grav i dig, vad du nu är för något!
Serooge brukade vanligen icke slå omkring sig med
vitsar, och nu kände kan sig dessutom icke så våld-
samt lustig till mods. Sanningen att säga försökte han
hålla sig morsk för att förströ sina innersta tankar och
hålla sin skräck i styr; ty spökets röst trängde ända
till märgen i hans ben.
Att ett enda ögonblick sitta tyst och stirra på
dessa glasartade, stillastående ögon det kände Scrooge
skulle vara att ge sig i Hin Ondes våld. Dessutom
låg det något skrämmande i att spöket bar med sig
sin egen underjordiska atmosfär. Scrooge kom väl icke
i beröring med den; men det var i alla fall så, ty fastän
anden satt fullkomligt stilla, rörde sig likväl hans hår,
rockskört och stöveltofsar som för en fläkt av den heta
ngan från en brinnande ugn.
— Du ser den här tandpetaren? sade Scrooge
och kastade sig av detta skäl i hast över ett ämne,
ty han var angelägen att vända bort andens förste-
nande blick från sig själv, vore det också bara för en
sekund.
— Jag ser den, svarade anden.
— Men du har inte ögonen fästa på den, anmärkte
’Serooge.
— Men jag ser den ändock, sade anden.
— Hm! fortsatte Scrooge. — Jag behöver bara svälja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
