Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULSÅNG PÅ PROSA 27
goda kan utvecklas! Att icke veta att varje kristen
själ, som arbetat trofast i sin lilla krets, måste känna
sitt liv på jorden allt för kort för att kunna fullfölja
sina strävanden! Att icke veta att ingen ånger, hur
stark den vara må, kan gottgöra förslösandet av livets
möjligheter! Men sådan var jag! Ja, sådan var jag!
— Men du var alltid en god affärsman, Jacob! stam-
-made Scrooge, som nu började att tillämpa andens ord
på sig själv.
— Affärsman! utbrast anden och vred sina händer.
— Mänskligheten var min affär! Människornas välfärd
var min affär; vänlighet, barmhärtighet, överseende voro
alltsammans min affär. Arbetet i mitt yrke var blott
en droppe i det omätliga havet av vad mig tillhört att
göra.
Anden lyfte upp sin kedja så högt han kunde nå med
sin arm, liksom vore kedjan orsaken till hans fåfänga
sorg, och slungade henne sedan tungt ned på golvet.
— Vid denna tid på året, fortfor anden, lider jag
mest. Varför vandrade jag i vimlet bland mina med-
människor med nedslagna ögon, varför lyfte jag icke
min blick till den heliga stjärna, som ledde de vise från
Österlandet till den fattiga hyddan? Fanns det inga
fattiga hyddor, till vilka hennes ljus hade kunnat leda
mig?
Scrooge blev ängslig till mods, när han hörde spöket
tala på detta sätt: han började darra häftigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
