Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN YULSÅNG PÅ PROSA 209
— Kunde de icke komma alla tre på en gång, så
bleve jag dem snart kvitt, Jacob? undrade .Scrooge.
— Vänta den andra nästa natt vid samma timme.
Den tredje nästföljande natt, sedan tolfte timmen slutat
slå. Vänta icke mig tillbaka: men kom till ditt eget
bästa alltid ihåg det som förefallit emellan oss.
När anden sagt detta, tog han sin duk från bordet
och band den på nytt omkring sitt huvud. Scrooge
förstod detta av att tänderna slogo ihop mot varandra
när duken sammanknöts. Han vågade ännu en gång
lyfta upp sina ögon och såg sin övernaturliga gäst stå
framför sig, rak i ryggen med kedjan lagd över
farmen.
Spöket gick baklänges ifrån honom: och med varje
steg det tog öppnades fönstret allt mer och mer, så
att det var fullkomligt öppet, när anden hunnit fram
till det. Han vinkade Scrooge att träda närmare, och
Scrooge lydde. När de icke voro mer än två steg
från varandra lyfte Marleys ande sin hand och gjorde
tecken åt honom att icke gå längre. Serooge stannade.
Icke så mycket av lydnad som fastmer av överraskning
och fruktan. Ty när anden lyfte sin hand hörde Scrooge
orediga ljud därute i luften, jämmer och veklagan, out-
sägligt sorgliga toner, hjärtslitande som en självankla-
gelse. Anden lyssnade därpå en stund, sedan instämde
han själv i den sorgliga låten; och försvann i den kulna,
mörka natten.
a — I — K—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
