Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULSÅNG PÅ PROSA 37
gömma undan detta ljus bar skepnaden i stället för
mössa en stor ljussläckare som han nu höll under
armen.
Men även detta var verkligen icke det allra säll-
sammaste, såsom Scrooge anmärkte, när han började
betrakta skepnaden mer uppmärksamt. Ty allt som
gördeln gnistrade och: glittrade än på ena stället än
på det andra och i ena ögonblicket var ljus, i det
andra mörk, så framstod skepnaden själv ibland tyd-
ligare, ibland otydligare, ibland som en varelse med
en arm, ibland med ett ben, stundom med tjugo ben,
stundom i form av två ben utan huvud, återigen som
huvud utan kropp; och intet spår av de försvinnande
delarna förblev synbart i det tjocka mörker vari de
smälte bort. Och medan Scrooge som bäst förundrade
sig häröver, stod gestalten plötsligen åter helt tydligt
och klar framför honom.
— Är du den ande vars ankomst blivit mig för-
kunnad? frågade Scrooge.
— Det är jag.
Rösten var mild och ljuv; men ljudet hördes så sakta,
som hade det kommit från ett avlägset fjärran.
=- Vem och vad är du? frågade Scrooge vidare.
— Jag är den förflutna julens ande.
— Den länge sedan förflutna? frågade Scrooge med
en blick på andens dvärggestalt.
— Nej, din förflutna juletids.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
