Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 CHARLES DICKENS
naket dystert rum, vilket långa rader av bänkar och
pulpeter gjorde ännu ödsligare. Vid en av dessa pul-
peter satt en ensam gosse och läste intill en klen brasa;
och Serooge satte sig ned på en bänk och grät över
sitt stackars förgätna jag, sådant det förr varit.
Allt, vartenda sakta eko i huset, råttornas pip och
prassel bakom väggpanelen, dropparnas fall från den
halvt upptinade pumpen på bakgården, vindens suckar
i kvistarna på den avlövade poppeln utanför, det ide-
liga svängandet av dörrarna till ett tomt uthus, ja, till
och med eldens sprakande, — allt verkade på gamle
Scrooges hjärta, mjukade upp det och avpressade honom
allt Aera tårar.
Anden vidrörde hans arm och pekade på hans yngre
jag, som läste flitigt. Plötsligen visade sig en man i främ-
mande dräkt, tydligt igenkänlig, utanför fönstret; han
bar en yxa vid gördeln och förde en med ved lastad
åsna vid tygeln.
— Åh, Ali Baba! utropade Scrooge förtjust, det är
den gamle gode, präktiga Ali Baba! Ja, ja, jag minns.
En jul en gång, när det där ensamma barnet var lämnat
här allena, kom han för första gången just liksom nu.
Stackars gosse! Och Vallentin, fortfor Scrooge, och
hans vilda broder Orson, där gå de! Och vad är det
han heter som, under det han sov, i blotta under-
kläderna blev nedlagd vid portarna till Damuskus, ser
ni inte honom! Och sultans stalldräng som andarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
