Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 CHARLES DICKENS
att hans huvud befann sig knappa två tum från taket,
utropade Scrooge livligt:
— Gamle Fezziwig! Gud signe honom! Gamle
Fezziwig, som han gick och stod här i världen!
Gamle Fezziwig lade ifrån sig sin penna och såg på
klockan, som visade på sju. Han gnuggade händerna,
strök sin vida väst slät, skrattade med hela kroppen,
från skorna till hjässan, och ropade med gemytlig, oljig,
jovialisk röst:
— Hallå där, Ebenezer! Dick!
Serooge’s forna jag, nu en ung man, kom skynd-
samt in, åtföljd av kamraten i tjänsten.
— Dick Wilkins, så sant jag lever! sade Scrooge
till anden. — Sannerligen är det icke han, Han höll
mycket av mig, han. Stackars Dick! Den käre gossen!
— Si så, mina gossar! sade Fezziwig, inte arbete
mera i dag; det är julafton, Dick; julafton, Ebenezer!
Nu luckorna igen! ropade han och klappade i händerna,
fort, innan jag hinner räkna till tolv, gossar!
Och ingen kan tro, hur raskt det gick. Ut skyndade
de på gatan med luckorna, ett — tu — tre, sutto de
på sina ställen; fyr’, fem — sex, voro bommar och
lås före, — sju — åtta — nio och in kommo de;
innan gubben hunnit räkna till tolv, andtrutna och
svettiga som kapplöpningshästar.
— Hej hopp, mina pojkar! ropade gamle Fezziwig
och hoppade ned från sin höga pulpet, lätt som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
