Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULSÅNG PÅ PROSA 53
Han kände andens blick och tystnade tvärt.
— På vad tänker du nu? frågade anden.
— På just ingenting särskilt.
— Någonting är det likväl, envisades anden.
— Nej sade Secrooge, åhnej. Men jag skulle bra
gärna vilja säga ett ord till min bokhållare, just nu.
Det är alltihop.
Hans forna jag släckte ut lamporna just som han ytt-
rade denna önskan; och Scrooge stod åter bredvid
anden ute i fria luften.
— Min tid är kort, anmärkte anden. Fort!
Dessa ord voro icke ställda till Scrooge eller till
någon annan som han kunde se, men de hade omedel-
bar verkan. Scrooge såg sig ännu en gång själv. Han
var nu äldre; en man i sin bästa ålder. Hans ansikte
hade ännu icke de senare årens sträva och stela drag;
men däri skönjdes redan spår av bekymmer och girig-
het. Han kastade omkring sig snikna, oroliga blickar
vilka tillkännagåvo den passion, som slagit rot hos
honom och visade vart skuggan av det växande trädet
skulle falla.
Han var icke ensam, utan satt bredvid en vacker
ung flicka i sorgdräkt; i hennes ögon pärlade tårar,
som blixtrade i det från anden utstrålande ljuset.
— Det betyder icke mycket, sade hon milt; för dig
betyder det icke mycket. En annan idol har utträngt
mig, och kan den giva dig glädje och tröst i en fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
