Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN YULSÅNG PÅ PROSA 65
en munter jätte, praktfull att skåda; i handen hade
han en brinnande fackla, som liknade ett ymnighets-
horn, och ur denna strömmade ett klart ljussken på
Serooge, när han stack huvudet in genom dörren.
— Kom in! ropade anden. — Kom in och gör när-
mare bekantskap med mig, människa!
Scrooge steg in med en viss skygghet och böjde
sitt huvud. Han var icke mer den egensinnige, hård-
hjärtade Scrooge som han varit, och ehuru andens
ögon voro klara och vänliga, tordes han dock icke
blicka in i dem.
— Jag är denna julens ande, sade anden, se på
mig!
Scrooge gjorde det med vördnadsfull blick. Anden
bar en enkel mörkgrön klädnad, kantad med vitt
pälsverk. Denna dräkt hängde så lös och fladdrande
omkring honom att det breda bröstet förblev bart,
liksom vore icke meningen, att det skulle på något
sätt vara höljt eller betäckt. Även fötterna, vilka
stucko fram undan mantelns vida veck, voro bara, och
på huvudet bar han ingenting annat än en grön krans,
varifrån glittrande istappar där och var hängde ned.
Långa bruna lockar svallade fritt kring hans hals; det
vänliga ansiktet var öppet och rent; ögonen blixtrade;
handen var utsträckt, rösten mild och vänlig, hela hans
väsen otvunget, hans utseende glatt och livligt. Vid
ett bälte kring livet hängde en gammaldags svärds-
5 Dickens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
