Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULSÅNG PÅ PROSA 71
buro sin middagsmat till pastejbagarna för att få den
lagad. Åsynen av dessa fattiga som skulle ha sig ett
duktigt mål tycktes intressera anden i hög grad, ty
han stod länge med Secrooge i dörren hos en bagare
och i det han lyfte upp locken på mathämtarna lät han
rökelsen från sin fackla falla på rätterna. Den facklan
var av ett ovanligt slag, ty ett par gånger då några
hetsiga ord byttes mellan några som buro mat, stänkte
han en gnista från den och deras goda lynne blev
genast återställt. Det skulle vara skam, sade de, att
gräla på juldagen. Och det skulle det sannerligen,
det skall Gud veta!
Klockorna tystnade åter, och bagardörrarna stäng-
des, men ändå märkte man spåren av middagslagan-
det, ty yttermuren av en bakugn immades och rykte
som om själva tegelstenarna råkat i kokning.
— Har det som du låter droppa från din fackla
någon egen smak? frågade Scrooge.
— Naturligtvis. Det har smaken av mig.
— Och passar den till vilken maträtt som hälst
man tillrett i dag? frågade Scrooge.
— Till varje vänligt given. Bäst till den fattiges
föda.
— Och varför bäst till denna?
— Ty den behöver det bäst.
— Ande, sade Scrooge efter en stunds eftertanke,
det förundrar mig, att, bland alla varelser i de mång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
