Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN YULSÅNG PÅ PROSA 123
En kyrkogård. Här låg sålunda den eländige be-
graven, vars namn han skulle få veta. Det var en plats
värdig honom. Husen trängde den på alla kanter;
ogräs och mossa — växtlighetens död, icke dess friska
liv — frodades där; för många lågo här begravna. En
värdig plats!
Anden stod bland gravarna och pekade ned på en.
Han närmade sig darrande. Skepnaden såg ut som
förut, men Scrooge fruktade att han anade något nytt
under dess högtidliga dok.
— Innan jag träder närmare den sten, på vilken
du pekar, giv mig svar på en fråga: Är allt detta
skuggor av det som skall ske, eller blott av det som
kan ske?
Anden pekade ännu på graven, bredvid vilken de
stodo.
— Den bana, på vilken människan vandrar, tyder på
ett visst mål, till vilket hon till slut skall komma; men
om denna bana övergives, så kan även målet bli ett
annat, sade Scrooge. Är icke meningen sådan med
det som du ämnar visa mig?
Anden förblev orörlig som alltid.
Scrooge tog nu darrande ett steg närmare, följde
andens pekande finger och läste på den vanvårdade
gravens sten sitt eget namn: Ebenezer Scrooge.
— Är jag den mannen, som låg i sängen? skrek
han och dignade ned på sina knän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
