Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULSÅNG PÅ PROSA 127
föresatser att hans röst knappast var i stånd att lyda
honom. Under sin kamp med anden hade han gråtit
och snyftat, och hans ansikte var ännu fuktigt av tårar.
— De äro icke nedryckta, sade Scrooge och kra-
made den ena av sänggardinerna mellan händerna, de
äro icke nedryckta med ringar och allt. Här hänga
de ännu; här är jag ännu; skuggorna av de ting som
skulle ske, kunna ännu jagas bort. Och de skola jagas
bort. Det vet jag.
Hela tiden hade han det värsta bestyr med sina
kläder; han vände ut och in på dem, tog på dem bak-
fram, rev sönder dem, tappade dem på golvet, med ett
ord, han bar sig åt som en narr.
— Jag vet inte, hur jag bär mig åt, sade Scrooge
och ömsom skrattade, ömsom grät, under det han med
sina strumpor förvandlade sig till en sannskyldig Lao-
koon. — Jag känner mig så lätt som en fjäder; jag är
så lycklig som en ängel i himmelen, glad som en skol-
pojke och yr i huvudet som en drucken. Glad jul åt
hela världen! Hejsan, hurra! |
Han hade skuttat in i sitt förmak, och där stod han
nu och drog efter andan.
— Där står pannan ’med min havresoppa! sade han,
tog ett par steg framåt och gick runt eldstaden. Här
är dörren, varigenom gamle Jakob Marleys ande kom
in. Där i vrån satt den förflutna julens ande. Här är
fönstret, varigenom jag såg de kringirrande andarna. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
