Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULSÅNG PÅ PROSA 133
göra honom så lycklig. Framåt middagen styrde han
stegen till sin systerson.
Han gick väl ett dussin gånger fram och tillbaka
utanför porten, innan han fick mod att klappa på. Änt-
ligen gjorde han våld på sig och slog ett slag.
— Är din husbonde hemma, flicka lillå! frågade
Scrooge den öppnande. En nätt tös! Riktigt nätt.
— Ja, sir!
— Var är han, mitt barn? frågade Scrooge vidare.
— I salen, både herrn och frun. Jag skall. visa er
uppför trappan.
— Nej, tack, han och jag äro gamla bekanta, sade
Scrooge, och redan hade han vredet till salsdörren i
handen. — Här går jag in, min flicka.
Han öppnade långsamt dörren på glänt och tittade in.
De bägge makarna stodo och betraktade bordet, som
var storståtligt dukat, ty unga fruar äro mycket noga i
sådana fall och vilja att allt skall vara i sin ordning.
— Fred! sade Scrooge.
Men kors, vad den unga frun blev rädd! Scrooge
glömde i detta ögonblick att hon under blindbocks-
leken hade försiktigt suttit i soffhörnet med en pall
under fötterna. Hade han kommit ihåg det, skulle han
nog aktat sig.
— Nå i Guds namn, vem är detta? ropade Fred:
— Jo, jo men, det är allt jag, onkel Serooge. Jag
ämnar äta middag hos er. Får jag komma in, Fred!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
