Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1832.] RIBEIBA ÖKANDE. ST. DOMINGO. 3
På andra sidan var ett hospital, som innehöll vid pass ett dussin
invånare, hvilka hade ett ömkligt utseende.
Vi återvände till ”vendan” (värdshuset) för att äta vår mid-
dag. En skara män, qvinnor och barn, alla becksvarta, samlade
sig för att betrakta oss. Våra beskådare voro ytterst muntra
och allt hvad vi sade eller gjorde, uppväckte deras hjertliga
skratt. Innan vi lemnade staden besökte vi domkyrkan. Den
tyckes icke vara så förmögen som den mindre kyrkan, men kan
yfvas öfver en liten orgel, hvilken utstötte högst missljudande
läten. Vi skänkte den svarta presten några skillingar och spanjo-
ren sade med mycken uppriktighet, i det han klappade honom
på hufvudet, att han trodde att det just kunde komma på ett
ut om han vore svart eller hvit. Vi återvände derefter till Porto
Praya det fortaste våra små hästar förmådde springa.
En annan dag redo vi till byn St. Domingo, belägen nästan
midt på ön. På en liten slätt, öfver hvilken vi redo, växte några
mariga akacier. Deras kronor hade blifvit böjda af denihållandepassad-
vinden på ett eget sätt, några till och med i rät vinkel emot sin
stam, så att grenarnes riktning var fullkomligt N.O. t. N. och
S.W. t. S. och dessa naturliga vindflöjlar måste antyda den rå-
dande riktningen af passadvinden. Samfärdseln hade iemnat så
litet märke efter sig på den torra marken, att vi här togo miste
om vägen och råkade in på den till Fuentes. Vi märkte icke detta
förrän vi hunnit dit och voro efteråt belåtna med vårt misstag.
Fuentes är en vacker by med en liten ström och allting tycktes
trifvas väl, utom de som mest borde göra det — dess invånare.
De helt och hållet nakna, svarta barnen, sågo mycket eländiga ut
och buro knippen med bränsle, hälften så stora som de sjelfva.
Nära Fuentes sågo vi en stor flock perlhöns, sannolikt femtio
eller sextio. De voro ytterst skygga, så att man ej kunde nal-
kas dem. De undveko oss såsom rapphöns på en regnig septem-
berdag och sprungo med uppsträckta hufvuden; om de förföljdes,
togo de genast till flygten.
Landskapet vid St. Domingo eger en skönhet, som man alls
icke kunnat vänta sig till följe af den öfriga öns förherrskande
dystra skaplynne. Byn ligger i en dalsänka, omsluten af höga,
skrofliga väggar af lagrad lava. De svarta klipporna bilda den mest
slående motsats till den ljusgröna växtligheten utefter bräddarne af
en liten ström med klart vatten. Det råkade vara en stor hög-
tidsdag och byn var full med folk. Vid vår återfärd upphunno
vi ett sällskap af omkring tjugo unga, utmärkt smakfullt klädda,
svarta flickor. Deras svarta hy och snöhvita linne förhöjdes
genom färgade turbaner och stora sjalar. Så snart vi kommit
nära dem, vände de sig plötsligen alla om och i det de utbredde sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
