Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1832.] ATMOSFEEISKT DAM MED INFUSOR1ER. 5
mera från Afrikas kust och på punkter, som lågo 250 mil från
hvarandra i nordlig och sydlig riktning. I litet stoft, som hade
blifvit samladt på ett fartyg 50 mil från land, blef jag mycket
öfverraskad att finna stenpartiklar af ända till en tusendels qva-
drattum blandade med finare ämnen. Vid ett sådant förhållande
bör man ej blifva förvånad öfver spridningen af de kryptogami-
ska växternas vida lättare och mindre sporer.
Denna ös geologi är den intressantaste delen af dess natural-
historia. Vid inseglingen i hamnen ser man ett fullkomligt våg-,
rätt, hvitt bälte midt på klippan mot hafvet sträcka sig några
mil längs kusten och på en höjd af omkring 45 fot öfver
vattnet. Vid närmare undersökning befinnes detta hvita lager
bestå af kalkhaltigt ämne med talrika, inbäddade snäckor, hvilka
nästan alla nu finnas lefvande invid den närliggande kusten. Det
hvilar på gamla vulkaniska bergarter och har blifvit betäckt med
en basaltström, hvilken måste hafiva runnit ut i hafvet, när den
hvita snäckbädden låg på bottnen. Det är märkvärdigt att spåra
de förändringar, som åstadkommits af den öfverliggande lavans
hetta på den lätt sönderfallande massan, hvilken dels förvandlats
till krystallinisk kalk och dels till tät, fläckig sten. Der kalken
uppfångats af de slaggartade styckena från lavaströmmens undre
yta, har den blifvit förvandlad till grupper af vackert stråliga fibrer
liknande arragonit. Lavabäddarne höja sig i på hvarandra föl-
jande, sakta sluttande slätter emot det inre, hvarifrån flödena af
den smälta stenen ursprungligen utgått. Under historiska tider
hafva, så vidt jag vet, några tecken till vulkanisk verksamhet icke
visat sig någonstädes på St. Jago’; och man kan endast sällan
upptäcka formen af en krater på topparne af de många röda
slaggkullarne. Likväl kan man vid kusten urskilja de yngre ström-
marne, bildande klintar af mindre höjd, men skjutande framom dem,
som tillhöra en äldre serie. Klintarnes höjd lemnar sålunda en
ungefärlig måttstock på strömmarnes ålder.
Under vårt vistande här gaf jag akt på några hafsdjurs lef-
nadsvanor. En stor Aplysia är mycket vanlig. Denna hafssnigel
är omkring 5 tum lång, af smutsgul färg, ådrad med purpur.
På ömse sidor om den undre ytan eller foten är en bred hinna,
hvilken stundom tyckes verka som ett slags vädervexlingsmaskin,
i det den kommer en vattenström att rinna öfver rygg-gälarne.
Djuret lefver af fina hafsalger, som växa bland stenarne i gyttjigt
och grundt vatten och jag fann i dess mage åtskilliga småstenar
liksom i en fågels kräfve. När denna snigel oroas, gifver han
ifrån sig en mycket vacker purpurröd vätska, som färgar vattnet
på en fots omkrets. Utom detta försvarsmedel förorsakar en sur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
