Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1832.] POLERADE KLIPPOR. 11
tillskrifva grönskan på marken i de tätaste skogar. Om regnet
liknade de kallare luftstreckens, skulle större delen uppsugas eller
afdunsta innan det nådde marken. Jag vill icke nu försöka att
beskrifva det praktfulla landskapet i denna ståtliga bugt, emedan
vi på vår hemresa anlöpte här för andra gången och jag då skall
få tillfälle att omnämna det.
Långs med hela brasilianska kusten på en längd af åtminstone
350 mil och säkert öfver en betydlig vidd inåt landet, hvarhelst
fasta klippor förekomma, tillhöra de en granitformation. Den om-
ständigheten att detta ofantliga område består af ämnen, som de
flesta geologer anse hafva krystalliserat i smält tillstånd och under
ett ofantligt tryck, ger anledning till många egendomliga be-
traktelser. Avägabragtes denna verkan under ett djupt hafs vatten-
massor? Eller utbredde sig fordom ett hölje af andra lager der-
öfver, hvilka sedan blifvit bortsköljda? Kunna vi väl tro att någon
kraft, som verkade under en tid kortare än oändligheten, skulle
hafva förmått blotta graniten på så många tusen qvadratmil?
På ett ställe icke långt från staden, der en liten bäck faller
ut i hafvet, såg jag en företeelse, hvilken står i sammanhang med
ett ämne, som blifvit afhandladt af Humboldt. Vid vattenfallen i
de stora floderna Orinoco, Nilen, Ivongo, äro syenitklipporna be-
täckta med ett svart ämne, så att de se ut som om de hade blif-
vit polerade med blyerts. Lagret är ytterst tunt och enligt Ber-
zelii analys består det af jern- och mangan-oxid. I Orinoco före-
kommer det på de klippor, som tidtals sköljas af flödena och
endast på de ställen, der strömmen forsar eller såsom indianerna
uttrycka sig, ”klipporna äro svarta, der vattnet, är hvitt”. Här
vid Bahia är beläggningen öfverdragen af en mörkbrun, i stället för
svart färg och tyckes vara sammansatt af jernhaltigt ämne ensamt..
Stuffer kunna icke gifva en riktig föreställning om dessa brun-
polerade stenar, som glittra i solstrålarne. De förekomma endast
så långt tidvattnet når. Och då bäcken nedrinner helt långsamt,
måste bränningen ersätta den polerande kraften hos vattenfallen i
de stora floderna. På samma sätt svarar sannolikt tidvattnets sti-
gande qch fallande emot de periodiska öfversvämningarne och på
detta sätt åstadkommas samma verkningar under skenbart olika,,
men i verkligheten likartade omständigheter. Man kan likväl icke
förstå ursprunget till dessa metalloxid-beläggningar, hvilka se ut
som bildade de ett stycke med klipporna och jag tror, att man
icke heller kan utfinna något skäl, hvarföre deras tjocklek alltid
förblir densamma.
Jag roade mig en dag att iakttaga lefnadsvanorna hos em
Diodon antennatus, hvilken fångades simmande nära stranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
