Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1832.] FOSFORLYSANDE INSEKTER. 27
klart strålande som förut; retelse på någon viss punkt med en
nål ökade skenets liflighet. Ringarne bibehöllo i ett fall sin lys-
kraft nära 24 timmar efter insektens död. Af dessa förhållanden
vill det synas, som om djuret endast har förmåga att dölja
eller släcka sitt sken för kortare mellantider och att dess lysförmåga
dess emellan är ofrivillig. På gyttjiga och fuktiga grusgångar fann
jag larver af denna Lampyris i stort antal; de liknade på det
liela taget honan af den europeiska lysmasken. Men larverna hade
blott en helt svag lysförmåga, och helt olika sina föräldrar låtsade
de vara döda vid minsta vidrörande och upphörde att lysa; icke
heller framkallade retelse något nytt sken. Jag höll några af
dem lefvande någon tid; deras stjertar äro besynnerliga organer,
ty de göra genom en högst lämplig tillställning tjenst som sug-
vårtor eller vidhäftnings-organer och likaledes som förvaringsrum
för spott eller någon dylik vätska. Jag födde dem flera gånger
med rått kött och såg alltjemt att stjerten allt som oftast böjdes
till munnen och att en vätskedroppe utsipprade på köttet, hvilket
djuret då höll på att förtära. Oaktadt så mycken öfning tycktes
stjerten icke vara i stånd att hitta vägen till munnen; åtminstone
vidrörde den alltid först nacken och synbarligen som en vägledning.
När vi voro i Bahia, tycktes en Elater eller knäppare (Pyro-
pliorus luminosus Illiff.) vara den vanligaste lysande insekten.
Skenet blef äfven i detta fall mer strålande genom retning. En
dag roade jag mig med att iakttaga denna insekts hoppnings-
förmåga, hvilken i min tanke icke blifvit riktigt beskrifven. När
knäpparen lades på ryggen och beredde sig till att hoppa, rörde
han hufvud och thorax bakåt, så att brösttaggen utsträcktes och
kom att hvila på kanten af sin slida. Då samma rörelse bakåt
fortsattes, böjdes taggen genom musklernas fulla verksamhet såsom
en fjeder och insekten hvilade i detta ögonblick på spetsen af
sitt hufvud och sina täckvingar. Då nu ansträngningen plötsligt
slappades, flögo bufvudet och thorax upp och följaktligen slog basen
af täckvingarne med sådan kraft emot den underliggande ytan,
att insekten genom denna återverkan kastades uppåt till en höjd
af en eller två tum. De utskjutande thorax-spetsarne och taggens
slida tjenade till att gifva hela kroppen stadga under skuttet. I
de beskrifningar, som jag har läst, har man icke lagt tillräcklig
vigt på taggens spänstighet. Ett så plötsligt skutt kunde icke
härröra endast af muskelsammandragning, utan tillhjelp af någon
mekanisk tillställning.
Vid åtskilliga tillfällen hade jag nöjet af några korta, men
högst angenäma utflygter i den kringliggande trakten. En dag-
besökte jag botaniska trädgården, der man kunde få se många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
