Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1832—3.] MOLOTHRUS. 47
ett bo af detta lands sparf (Zonotrichici matutina) med ett ägg-
större än de andra, samt af olika färg och form. I Nordamerika
finnes en annan art Molothrus (M. pecoris), hvilken har enahanda
göklika vana och i hvarje afseende är nära beslägtad med La
Plata-arten, till och med i så obetydliga egenheter som deri, att
han brukar stå på boskapens rygg. Den afviker endast deri, att han
är något mindre och deri att hans fjädrar och ägg hafva en nå-
got olikartad färgskiftning. Denna stora öfverensstämmelse till
utseende och vanor hos arter, hvilka representera hvarandra i mot-
satta delar af en stor verldsdel, förefaller alltid intressant, ehuru
den ingalunda är sällsynt.
Mr. Swainson har ganska riktigt anmärkt, att Molothrus pecoris,
samt M. niger och göken äro de enda fåglar, hvilka med skäl
kunna kallas parasitiska, emedan de ”liksom fästa sig vid ett an-
nat lefvande djur, hvars lifsvärme bringar deras ungar till lif, af
hvars föda dessa lefva och hvars död skulle förorsaka deras egen
under deras spädaste ålder”. Det är märkvärdigt att några, fastän
icke alla arter af slägtena Molothrus och Cuculus öfverensstämma
endast i denna sällsamma vana att parasitiskt fortplanta sitt slägte’,
under det de äro hvarandra motsatta i nästan alla andra lefnads-
vanor. Molothrus lefver liksom vår stare gerna i flockar och på
öppna slätter, helt obekymradt utan att söka dölja sig. Göken
åter är som hvar man vet, en särdeles skygg fågel, hvilken vistas
i de aflägsnaste snår och lefver af frukter och larver. Åfven till
sin kroppsbygnad äro de begge slägtena vidt skilda från hvarandra.
Många teorier, till och med frenologiska, hafva framstälts för att
förklara ursprunget till gökens vana att lägga sina ägg i andra
fåglars bon. Prévost är den ende, efter livad jag tror, som genom
sina iakttagelser kastat något ljus öfver denna gåta. Han fann
att gökhonan, hvilken enligt de flestas iakttagelse lägger åtminstone
4—6 ägg, måste para sig med hanen för hvar gång hon lagt
1 eller 2 ägg. Om hon nu nödgades ligga på sina egna ägg,
skulle hon antingen ligga på dem alla och derföre lemna de först
lagda så länge, att de sannolikt skulle bli skämda, eller ock skulle
hon få rufva ett eller två ägg i sender, allt efter som hon värpte
dem. Men då göken stannar en kortare tid i norra Europa än
någon annan flyttfågel, skulle han helt säkert icke få tillräcklig
tid för dessa på hvarandra följande rufningar. Till följe häraf
kunna vi i den företeelsen, att göken parar sig flera gånger och
lägger sina ägg med mellantider, finna orsaken till att han lägger
sina ägg i andra fåglars bon och lemnar dem åt fosterföräldrarnes
vård. Jag är mycket benägen att tro denna åsigt vara riktig,
emedan jag, såsom vi längre fram skola få se, oberoende deraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
