Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 FEÅN RIO NEGHO TILL BAHIA BLANCA. [kap. XV.
land, på senare tider mycket oroat de enstaka liggande landtgår-
darne, utrustade styrelsen i Buenos Aires för någon tid sedan en
armé under general Bosas befäl, för att utrota dem. Trupperna
voro nu lägrade på stränderna af Colorado, en flod, som flyter
omkring 15 mil norr om Bio Negro. När Bosas lemnade Buenos
Aires, tog han vägen rakt öfver de obekanta slätterna, och när
landet sålunda var temligen väl rensadt från indianerna, lemnade
han bakom sig på stora mellanrum små soldatafdelningar ”postas”
med några hästar, så att han var i stånd att bibehålla förbindel-
sen med hufvudstaden. Då Beagle ämnade anlöpa Bahia Blanca,
beslöt jag begifva mig dit landvägen ochslutligenutsträckte jag-
min plan till att utefter Bosas ”postas” resa hela vägen ända
till Buenos Aires.
Den 11 augusti. Mr. Harris, en i Patagones bosatt engels-
man, en vägvisare och fem gauchos, hvilka skulle till armén i
affärer, voro mina följeslagare på resan. Colorado ligger, såsom
jag redan nämt, nära 15 mil derifrån oeh då vi färdades lång-
samt, voro vi två och en half dag på vägen. Hela landsträckan
förtjenar knappast stort bättre namn än en öken. Vatten finnes
endast i två små brunnar; det kallas sött, men äfven på denna tid
af året, under regntiden, var det mycket saltaktigt. Om sommaren
måste detta vara en bedröflig väg; ty redan nu var den tillräck-
ligt ödslig. Bio Negros dal har, så bred den än är, blott blifvit
urholkad ur sandstensslätten; ty strax ofvanom den brink, hvarpå
staden står, börjar ett slättland, hvilket blott afbrytes af några, få
obetydliga dalar och fördjupningar. Öfverallt har landskapet samma
ofruktbara utseende, i det en vattenlös grusmark är beklädd med
tufvor af brunt, vissnadt gräs samt här och der låga, taggiga
buskar.
Kort efter det vi farit förbi den första källan, kommo vi i
sigte af ett ryktbart träd, hvilket indianerna vörda som Wallitjus
altare. Det står på en hög punkt af slätten och är till följe deraf
ett landmärke, som synes på långt håll. Så snart någon indian-
stam fåi sigte derpå, uttrycka de med höga rop sin vördnad för
detsamma. Trädet är lågt, mycket grenigt oeh taggigt och strax
ofvanom roten har det ett tvärrnått af ungefär tre fot. Det står
ensamt utan någon granne och var verkligen det första träd vi
sågo. Sedermera kommo vi förbi några andra af samma slag,
men de voro långt ifrån allmänna. Då det nu var vinter, hade
trädet^ mga löf, men i stället otaliga trådar, vid hvilka de olika
oftergafvorna, såsom cigarrer, bröd, kött, klädesplagg, hade blifvit
upphängda. Fattiga indianer, som ej hafva något bättre, rycka
endast en tråd ur sina ”ponchos” och fästa den vid trädet. För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
