Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 BAH1A BLANCA. [kap. y.
qvarlefvor ej voro gamla och ännu sammanhöllos af sina senor,
när de bland snäckorna begrofvos i gruset. Detta lemnar ett godt
bevis på, att de ofvan uppräknade jättelika däggdjuren, som äro
mera afvikande från de nu lefvande, än de äldsta tertiära däggdjuren
i Europa, lefde när hafvet befolkades af sina nuvarande invånare;
och vi hafva häri en bekräftelse på den märkvärdiga lag, som Lyell
så ofta påyrkat, nämligen, ”att däggdjursarternas lifslängd på det
hela taget är mycket underlägsen skaldjurens”.
Den ansenliga storleken af de megatherielika djuren, såsom
Megatherium, Megalonyx, Scelidotherium och Mylodon är i san-
ning underbar. Dessa djurs lefnadsvanor voro en fullkomlig gåta
för naturforskarne till dess professor Owen nyligen med stor skarp-
sinnighet löste problemet. Tänderna antyda genom sin enkla byg-
nad, att dessa megatherier lefde af växtämnen och sannolikt af
trädens blad och qvistar. Deras tunga kroppar och stora, starkt krökta
klor tyckas så föga lämpade för förflyttning från ett ställe till ett
annat, att några utmärkta naturforskare verkligen trott, att de likt
sengångarne, med livilka de äro nära beslägtade, skaffade sig sitt
uppehälle genom att med ryggen nedåt klättra i träden och beta
dessas blad. Det var en djerf, för att icke säga orimlig tanke att
föreställa sig till och med antediluvianska träd med grenar nog
starka, att bära djur så stora som elefanter. Med mycket större
sannolikhet tror professor Owen, att de i stället för att klättra i
träden drogo grenarne ned till sig och uppryckte de mindre träden
med rötterna och sålunda afbetade bladen. Den ofantliga bredden
och tyngden af deras bakdel, hvilken man knapt kan föreställa sig,
utan att hafva sett den, blir ur denna synpunkt af tydlig nytta,
i stället för att vara ett hinder. Deras skenbara klumpighet för-
svinner. Med sina stora svansar och hälar säkert fästade som en
trefot på marken, kunde de fritt använda hela styrkan af sina
ytterst starka framfötter och stora klor. Starkt rotadt måste i
sanning det träd hafva varit, som kunde motstå en sådan styrka.
Mylodon var dessutom försedd med en lång, utsträckbar tunga, lik
giraffens, hvilken genom en af dessa naturens vackra anordningar
sålunda med tillhjelp af sin långa nacke, når sin bladföda. Jag
kan tillägga att i Abyssinien brukar elefanten, enligt Bruce, när
han med sin snabel ej kan nå grenarne af ett träd, djupt skåra
dess stam med sina betar, uppåt och nedåt, och rundtomkring, till
dess att det blifvit tillräckligt försvagadt för att kunna afbrytas.
De lager, som inneslöto ofvannämda fossila qvarlefvor, ligga
endast 15 20 fot öfver högvattenståndet och följaktligen har lan-
dets höjning varit obetydlig (såvida icke någon sjunkningsperiod
har kommit emellan, hvarpå intet bevis finnes) sedan den tid, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
