Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
punkt för sina forskningar angående orsaken till norra och södra
Amerikas nuvarande sldlsmessa i zoologiskt afseende. De vest-
indiska däggdjurens sydamerikanska karakter tyckes antyda, att
denna ögrupp fordom var förenad med det södra fastlandet ocli att
den sedan förvandlats till ett sänkningsområde.
När Amerika, och särdeles Nordamerika, hade sina elefanter,
mastodonter, hästar och enkelhornade idisslare, så liknade det i det
afseendet mycket mera Europas och Asiens tempererade länder, än
nu är fallet. Då lemningar af dessa slägten finnas på ömse sidor
om Behringssund och på Sibiriens slätter, föranledas vi att anse
nordvestra delen af Nordamerika sasom den foina föieningslänken
mellan den gamla och den så kallade nya verlden. Och då så
många arter, både lefvande och utdöda, af dessa samma slägten
bebo och hafva bebott gamla verlden, sa tyckes det vara sanno-
likast att de nordamerikanska elefanterna, mastodonterna, hästen och
enkelhornade idisslarne flyttade från Sibirien till Nordamerika öfver
ett land, som efteråt sjunkit under vattnet i närheten af Behrings-
sundet, och vidare öfver ett land, som sedermera sjunkit i Vest-
indien, till Sydamerika, der de för en kort tid blandade sig med
de former, som utmärka detta södra fastland och sedan utdogo.
Under min färd genom landet hörde jag åtskilliga lifliga be- i
skrifningar på verkningarne af den sista stora torkan och berät-
telsen derom torde kasta något ljus öfver tillkomsten af de fynd-
orter, der en stor myckenhet djur af alla slag hafva inbäddats
tillsamman. Den tidrymd, som ligger emellan åren 1827—30, kal-
las ”gran seco” eller den stora torkan. Under denna tid föll så
litet regn, att all växtlighet ända till tistlarne slog felt. Aame
voro uttorkade och hela landet blef likt en dammig landsväg. Detta
var isynnerhet händelsen i norra delen af provinsen Buenos Aires och
södra delen af S:ta Fé. En stor mängd fåglar, vilda däggdjur, horn-
boskap och hästar omkom af brist på föda och vatten. En person
berättade mig att rådjuren * brukade komma in på hans gård till
brunnen, som han varit tvungen att gräfva för att förse sin egen
* I kapten Owens Besa (del. H, sid. 274) är en märklig berättelse
om torkans inflytande på elefanterna vid Benguela på Afrikas vestkust:
”En mängd af dessa djur liade för någon tid sedan i en skock inträngt i
nämde stad, för att sätta sig i besittning af brunnarne, emedan de icke
voro i ståud att förskaffa sig något vatten på landsbygden. Invånarne ryckte
emot dem, hvarefter en förtviflad strid följde, som slutade med inkräktames
fullkomliga nederlag, men icke förr än de hade dödat en man och sårat
åtskilliga andra”. Staden lärer hafva en befolkning af nära 3,000 personer.
Dr. Italcolmson berättar att under en stor torka i Indien de vilda djuren
gingo in i tälten vid Ellore och att en hare drack ur ett kärl, som hölls
af regements-adjutanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
