Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 BANDA ORIENTAL OCH PATAGONIEN. [kap. VIII.
att iorden var rund och ville knappast tro att ett hål, om det vore
noe djupt skulle komma ut på andra sidan. De hade likväl hört
talas om étt land, der det var sex månader dager och sex måna-
der natt och der inv&narne voro mycket långa och magra! De
voro mycket nyfikna att få veta priserna på hästar och nötkreatur
i England och deras beskaffenhet. Då de kommo under fund med
att vi icke fångade djuren med lasso, utropade, de, "Ah, då brukar
ni endast bolas!” ty föreställningen om ett inhägnadt land var
fullkomligt ny för dem. Kaptenen sade slutligen, att han hade en
fråga att göra mig, och att han skulle bli högligen förbunden, om jag
ville besvara den fullt uppriktigt. Jag bäfvade vid tanken på
huru djupt vetenskaplig den skulle bli. Den lydde: ”Aro icke
damerna i Buenos Aires de skönaste i verlden?” Jag svarade som
en renegat: ”Jo, utan all fråga”. Han tilläde: ”Jag har en annan
fråga: bära damerna i någon annan verldsdel så stora kammar?”
Jag försäkrade honom högtidligt att de icke gjorde det. De voro
riktigt förtjusta. Kaptenen utropade: ^”Här ha vi en man som
sett halfva verlden, hvilken säger att så är; vi ha alltid trott så,
men nu veta vi det!” Mitt förträffliga omdöme om kammar och
skönheter beredde mig ett högst gästfritt emottagande, . och det
ända derhän, att kaptenen nödgade mig att sofva i sin säng,
medan han sjelf gick att sofva på sin sadel.
Den 21 november. — Jag bröt upp vid soluppgången och
red långsamt hela dagen. Till sin geologiska beskaffenhet var
denna del af provinsen olik den öfriga och liknade mycket den
på Pampas. Der funnos följaktligen ofantliga snår af tistlar, äf-
vensom af ärtskockor, så att hela landet kunde kallas en enda stor
plantage af dessa växter. De begge slagen växa särskilt, hvar
planta i sällskap med sina samslägtingar. Årtskockan når upp till
hästryggen, men pampastisteln når ofta öfver ryttarens hufvud.
Det kan icke komma i fråga att vika från vägen om också blott en aln,
och äfven denna är till en del och på somliga ställen helt och
hållet igenvuxen. Något bete finnes naturligtvis icke, hvarföre
oxar och hästar, som råka in i tisteldungen, för den gången äro
förlorade. Det är derföre mycket farligt att försöka drifva boskap
denna årstid; ty när de blifvit tillräckligt uttröttade för att våga
trotsa tistlarne, rusa de in bland dem och man får ej vidare se
till dem. I dessa trakter finnas få landtgårdar och dessa ligga i
grannskapet af fuktiga dalar, der lyckligtvis inga af dessa allt
annat utträngande växter trifvas. Som mörkret inbröt, innan vi
kommo till slutet af vår dagsresa, sofvo vi i en eländig liten hydda
bebodd af de fattigaste menniskor; men det var ett riktigt nöje att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
