- Project Runeberg -  En naturforskares resa omkring jorden /
136

(1872) [MARC] [MARC] Author: Charles Darwin Translator: Gustaf Lindström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136 BANDA ORIENTAL OCH PATAGONIEN. [kap. vill.
sin knif i den enas rygg, sårade den andra, återtog sin häst från
den döende röfvaren och red hem. Vid dessa ryttarbragder er-
fordras två ting, ett kraftigt betsel, likt mamelnckernas, hvars ver-
kan hästen noga känner till, ehuru det sällan användes, samt stora
ooh trubbiga sporrar, hvilka kunna användas antingen blott för att
vidröra djuret eller såsom ett redskap att åstadkomma den häfti-
gaste smärta. Jag anser att det med engelska sporrar, hvilkas
minsta vidrörande genomtränger huden, skulle vara omöjligt att
rida in en häst på sydamerikanskt vis.
Vid en landtgård nära Las Vacas slagtas hvarje vecka ett
stort antal ston för hudarnes skull, ehuru de endast äro värda fem
pappersdollars eller omkring två riksdaler stycket. Det kan tyckas
besynnerligt, att det kan löna sig att döda hästar för en sådan
spottstyfver, men då man i detta land anser det vara löjligt att
någonsin rida ett sto, så äro de ej af något värde, utom för afvelns
skull. Det enda hvartill jag någonsin såg att man begagnade ston,
var att trampa ut hvete från axen, för hvilket ändamål de drefvos
omkring en rund inhägnad, der hvetekärfvarna lågo utbredda. Den
person, som användes vid stoens slagtande, var ryktbar för sin skick-
lighet med lasson. Han kunde stå på aderton alnars afstånd från
corralens ingång och slå vad, att han skulle fånga hvarenda häst
i frambenen, när de rusade förbi honom, utan att förfela en enda.
Det fans en annan man, som sade att han skulle gå in i corralen,
fånga ett sto, binda dess framben, drifva ut det, kasta omkull det,
döda och flå det, samt spänna ut huden till torkning (hvilket sist-
nämda är ett långsamt göra); och han åtog sig att verkställa
hela denna åtgärd med tjugutvå djur på en dag. Biler ock ville
han slagta och flå femtio på samma tid. Detta skulle varit ett
ofantligt värf; ty det anses vara ett dugtigt dagsverke, att flå och
utspänna hudame af femton eller sexton djur.
Den 26 november. — Jag återvände raka vägen till Monte
Video. Då jag hade hört talas om några jättestora ben, som skulle
finnas vid en närbelägen landtgård vid Sarandis, en liten ström,
som infaller i Bio Negro, så red jag dit åtföljd af min värd och
köpte för något mer än en riksdaler hufvudet af en Toxodon.
När det hittades var det alldeles fullständigt, men pojkarne hade
slagit ut några tänder med stenar och satte derefter upp hufvudet
till en måltafla att kasta på. Af en högst lycklig slump fann jag
inbäddad för sig sjelf på stränderna af Bio Tercero, på omkring
trettio mils afstånd från denna plats, en fullständig tand, som till
alla delar passade i en af tandhålen på denna skalle. Jag fann
qvarlefvor af detta ovanliga djur på två andra ställen, så att det
fordom måste hafva varit mycket vanligt. Här fann jag äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:35:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcresajord/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free